goodwill

Såg "The pursuit of happyness" igår. Typ sist av alla i hela världen.

De första två tredjedelarna var jag konstant nervös och frusterad över karlns eskapader.

Men sen började spänningarna släppa, och jag grät. Över den otroligt söta ungen, den fantastiska huvudrollprestationen, över faderskärlek och över den här ruttna världen.



Nu har jag förlustanmält mitt körkort. Jippie.