tag:blogger.com,1999:blog-310408992024-03-13T22:26:24.824+01:00författardrömmar utbytta mot nonsens i modern formett fruntimmers vardagsbetraktelserShttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.comBlogger665125tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-43945356567894548292018-09-18T11:12:00.001+02:002018-09-18T11:36:43.046+02:00Förändringarnas vindar blåser igen, och faktiskt hela tidenSkrivsuget spritter inombords. Hösten gör detta med mig.<br />
Som jag älskar denna årstid!<br />
Luften blir högre, färgerna mer sprakande, himlen lugnare, tankarna klarare.<br />
<br />
Omstart, nystart. Ny frisyr, nya glasögon. Rutiner. Det enda jag saknar är en analog almanacka med anteckningsutrymme. En Frankie Daily, helst.<br />
De är så fina och sån bra terapi. 2019, då blir det min present till mig själv.<br />
<br />
Sommaren var lång men flög ändå snabbt förbi. Mycket sol och värme. Många bad. En härlig semestervecka med släkten i Norrland.<br />
<br />
Att ha ett barn är lite som att upptäcka hela livet på nytt.<br />
Hennes första havsbad, spänningen och glädjen i det. Känslan av ljum sand under fötterna.<br />
Allt det hon ser och betraktar, som vi anser vara vardagsting. Det blir större, viktigare.<br />
Vår egen uppskattning av allt ökar.<br />
<br />
Hon är åtta månader och åtta dagar nu. Och jag älskar henne mer och mer för varje dag. Verkligen, det är inte bara ord. Jag känner, nästan fysiskt, hur hjärtat konstant växer sig större och mjukare i bröstet. Det är en ynnest att få uppleva det.<br />
<br />
Trodde alltid att nyfödd-perioden skulle vara den mysigaste. Med en sån minimal liten hjälplös plutt på ens bröst hela tiden. Så oskyldigt och vackert.<br />
Och det var mysigt, verkligen. Men också lite ensamt, nästan sorgesamt ibland. För man känner inte den lilla mänskan ännu. Och även fast man älskar den så enormt mycket redan från början, kan den vara svår att förstå sig på. Och läsa av. Siri var förvisso väldigt tydlig redan från start, och har aldrig varit tomgnällig eller "jobbig". Men hon var ju som spädbarn är; inga skratt, knappt några leenden de första månaderna. Kunde således ge intryck av att vara lätt deprimerad.<br />
<br />
Och dygnen hade ingen uppstyrd rytm. Vilket var både superskönt och jobbigt. I timtal låg vi på sängen och i soffan, ammandes, sovandes, mysandes, kollandes på serier. Fikastunderna framför "Comedians in cars getting coffee" var i princip dagarnas höjdpunkter.<br />
Det byttes bajsblöjor ett oräkneligt antal gånger per dygn, natt som dag.<br />
<br />
Allt flöt ihop. Det var fint. Lugnt. Stort.<br />
<br />
Men som många sa till mig, när jag var i den där nya bubblan, så blir det faktiskt roligare hela tiden. Man blir alltmer tajt med den nya lilla personen, och man vänjer sig så sakteliga vid att vara en familj på tre. Dynamiken ändras och utvecklas, nya band knyts.<br />
<br />
Nu vet jag ungefär hur dagarna ser ut. Och det är nånting befriande med det.<br />
Siri väcker mig nånstans mellan sju och åtta, med gulliga och glada små viskljud (typ "fsssffsssssfffsss"), och när jag öppnar ögonen och tittar på henne så ler hon med hela ansiktet. När J är ledig väcker hon oss båda; om han ligger med ryggen mot oss så krafsar hon försiktigt på den med sin lilla näve tills han vaknar och vänder sig om.<br />
<br />
Och då vet vi. Om två timmar ska hon sova igen. Så det är lika bra att ta tag i morgonen genast. Siri gör helt enkelt dagarna längre och oss mer effektiva.<br />
<br />
<br />
I perioder hinner man inte så jättemycket annat än att bara hänga med henne, och så typ fixa med disk eller nåt medan hon sover. Men det kan vara så olika, ibland från dag till dag. Och om vi tar oss ut och gör grejer är det enklare att vara effektiv.<br />
(Obs, det är jättekul att hänga med henne, men visst är det en omställning från pre-kid-livet, då man ju hade oceaner av tid ändå.)<br />
<br />
Nu är hon inne i en väldigt mysig fas där hon kan sitta länge och pilla med små detaljer. Typ känna med pekfingertopparna på olika spännande texturer, pilla på öronen, komma underfund med en skeds exakta formation, osv. Kul att betrakta, samt praktiskt, då man faktiskt hinner fixa med lite annat under tiden (så var inte fallet för några veckor sen, då hon var väldigt separationsångestig och ville vara nära och uppi nån, helst mig, hela tiden... men det är väl väldigt typiskt för den åldern; och lite mysigt och smickrande ändå, man känner sig helt klart uppskattad).<br />
<br />
Åter till hösten nu, och det här med nystart. En stor en är på ingång i vårt liv.<br />
Om två veckor bor vi inte längre i Göteborg, utan i J's hemort Gislaved.<br />
Det känns... mycket. Jag har längtat länge, mer än han har. Men i maj kände vi gemensam sak, bad om vägledning, och upplevde att vi fick rätt så tydliga svar.<br />
Han fick ett jobb som it-tekniker, och lite senare fick vi en fyrarumslägenhet i rätt nybyggda hus mitt i stan.<br />
Så. Mindre stress, färre avstånd, lugnare jobb, nära till släkt och familj, promenadavstånd till det mesta, mer natur. Vi tackar och tar emot. Längtar.<br />
Det känns så fint att ge Siri möjlighet till vardagskontakt med farmor och farfar, farbror och faster, med flera. <br />
<br />
Men det är en sorg också. I nästan nio år har jag bott i Göteborg. Jag har varit mer vuxen här än i min hemstad. Jag har tillhört två församlingar här, och fått så många älskade vänner.<br />
Tur ändå, att de finns kvar, även när det fysiska avståndet ökar.<br />
<br />
Jag har aldrig bott i en sån liten stad som Gislaved, vet inte hur det är. Men känner på mig att jag kommer tycka om det. Njuta av lugnet. Ta mig för mer grejer, eftersom avstånden och utbuden inte är så enorma.<br />
Bibliotek, simhall, bowling, bio, några kaféer. Mysiga promenadvägar och naturupplevelser, fina distrikt, massor av vänner att upptäcka.<br />
Ett hem med större utrymme för oss att ta hem folk till.<br />
<br />
Mindre logistik, mer liv.<br />
<br />
Och så göra dagsutflykter till Göteborg, Borås och Jönköping när stadslängtet smyger sig på. <br />
<br />
Det kommer bli bra!<br />
<br />
Nu: invänta Siris uppvaknande ur förmiddagsslummern, och sen ut på promenad i glödande höstsol.<br />
<br />
<br />
<br />
Peace!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-81154036725723019352018-06-11T21:50:00.002+02:002018-06-11T22:08:02.204+02:00Siri WilhelminaHej igen.<br />
<br />
Inte längre från mörka gråa vinterdygn, utan från varma vackra dagar och långa ljusa kvällar.<br />
Inte längre från en tung trött höggravid väntande, utan från en halvtung halvtrött mamma.<br />
[Jag. En mamma. Ja. Den mest självklara roll jag någonsin tilldelats.]<br />
<br />
Två dagar efter att jag sist skrev, blev jag helt plötsligt inlagd på förlossningen. Där började vad som kändes som en evighetslång kamp för att få ut vår plutt.<br />
<br />
Jag skrev en text om de där dagarna på förlossningen, redan i februari. Kanske lägger in den här som nästa inlägg. <br />
Om inte annat så för min egen skull.<br />
Jag vill ju minnas allt. Dokumentera. Tiden fram till hennes ankomst, och tiden med henne. Flickan i vårt liv.<br />
Bloggen är ett ganska bra ställe att spara allt jag vill komma ihåg (och dela), ändå.<br />
Och kanske är det kul för nån att läsa.<br />
<br />
Men var ska jag ens börja berätta?<br />
Att vara hennes mamma. Hur ska jag ens beskriva det?<br />
Det är allt på samma gång. Fantastiskt och självklart. Givande och krävande. Hisnande och basalt.<br />
Det är som att följa livets bästa serie. Man njuter
av varje avsnitt (förutom tämligen korta sekvenser med diverse tråk) och
längtar samtidigt ivrigt efter nästa. En spänd förväntan på vad
som ska ske och hur allt ska utvecklas härnäst.<br />
<br />
<br />
Att man kan älska en liten människa så mycket. Svårbegripligt. <br />
Att det kan ge så mycket djup tillfredsställelse och känsla av att ha kommit hem, att gosa med ett dregligt litet fejs.<br />
Att den söta mjölklukten från hennes mun kan skänka sånt glädjepirr, och att hennes mjuka små händers greppande om mina, och om mitt ansikte, är den finaste kärlekshistoria. <br />
Att hennes skratt är livgivande.<br />
<br />
Tänk att vi undrade så mycket vem som var där inne. Och nu är det så självklart. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt?<br />
<br />
<br />
Hon lär oss att vara föräldrar. Och vi älskar det.<br />
Hon har gjort oss till en familj.<br />
Hon är ett nytt kapitel.<br />
Hon är en obeskrivlig gåva. <br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-QvgW3Riqt7I/Wx7QNNnRiuI/AAAAAAAACx0/I7dfJiY_lXsHsfiMmwfBy6CL65avgqqaQCLcBGAs/s1600/en%2Bdag%2Bgammal%2Bp%25C3%25A5%2Bmammas%2Bbr%25C3%25B6st.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="795" data-original-width="595" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-QvgW3Riqt7I/Wx7QNNnRiuI/AAAAAAAACx0/I7dfJiY_lXsHsfiMmwfBy6CL65avgqqaQCLcBGAs/s320/en%2Bdag%2Bgammal%2Bp%25C3%25A5%2Bmammas%2Bbr%25C3%25B6st.png" width="239" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-ySlK2mEB2JQ/Wx7QRsL4F7I/AAAAAAAACx4/_IdAFMNSPj4qW047uO__eo-E3W2xy0pBQCLcBGAs/s1600/familjen%2Bmin.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="795" data-original-width="635" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-ySlK2mEB2JQ/Wx7QRsL4F7I/AAAAAAAACx4/_IdAFMNSPj4qW047uO__eo-E3W2xy0pBQCLcBGAs/s320/familjen%2Bmin.png" width="255" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-IpTsoQsJuqw/Wx7QWzgTwqI/AAAAAAAACx8/IxCYFtWxrVsAJlCxjbPw60pcfMr56-2JwCLcBGAs/s1600/sova%2Bgott%2Bhemma.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="795" data-original-width="595" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-IpTsoQsJuqw/Wx7QWzgTwqI/AAAAAAAACx8/IxCYFtWxrVsAJlCxjbPw60pcfMr56-2JwCLcBGAs/s320/sova%2Bgott%2Bhemma.png" width="239" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-4skxxS8R30o/Wx7RdsGOZGI/AAAAAAAACyQ/vDw_3kw84x841XwhJb2gUUbzDO7_iziKwCLcBGAs/s1600/duschreklam.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="795" data-original-width="635" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-4skxxS8R30o/Wx7RdsGOZGI/AAAAAAAACyQ/vDw_3kw84x841XwhJb2gUUbzDO7_iziKwCLcBGAs/s320/duschreklam.png" width="255" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-HeVlZo1PCMo/Wx7Rid134aI/AAAAAAAACyU/RbfCqj2kgroDt1XZtVseis_gGUOpD32JACLcBGAs/s1600/news.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="795" data-original-width="595" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-HeVlZo1PCMo/Wx7Rid134aI/AAAAAAAACyU/RbfCqj2kgroDt1XZtVseis_gGUOpD32JACLcBGAs/s320/news.png" width="239" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-mteOZjCg8vQ/Wx7RkIRYmEI/AAAAAAAACyY/yQl0_majEzoVSonXCewWGKn51hm7ezkPgCLcBGAs/s1600/b%25C3%25A5tliv.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="795" data-original-width="595" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-mteOZjCg8vQ/Wx7RkIRYmEI/AAAAAAAACyY/yQl0_majEzoVSonXCewWGKn51hm7ezkPgCLcBGAs/s320/b%25C3%25A5tliv.png" width="239" /></a></div>
<br />Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-11999867096038169822018-01-03T21:31:00.003+01:002018-01-03T21:43:09.212+01:00The many adventures of Plutten och dennes värdinna<br />
Hej från vecka 38 (37+0)!<br />
<br />
Tjoho, 20 dar till beräknad födsel!<br />
Från och med idag räknas bebben som färdigbakad, och dess enda uppgift från nu till nedkomst är att tjocka på sig och slipa på sina skills, såsom andning och dylikt. Men skulle den födas nu, skulle det inte räknas som för tidigt.<br />
Och åh, som jag hoppas att den vill födas nu i dagarna!<br />
Mer om det strax...<br />
<br />
De senaste veckorna har vår käre lille plutt haft en del fyr för sig. Som att vända sig från rätt till fel håll, till exempel. Det blev nästan aktuellt att boka ett vändningsförsök på sjukhuset, men vi hade tre dagar till nästa MVC-kontroll, så jag youtubade efter tips och tricks på hur få bebis att vilja vända sig spontant... och hittade flera flummiga hemmaövningar. Allt ifrån att sitta och bresa så ofta man bara kan, såväl på golvet framför teven som på felvända köksstolar, till höftrullningar, och att ligga på rygg på golvet med massa kuddar uppbullade under rumpan, i 10 minuter om dan.<br />
<br />
Ägnade mig flitigt åt de här movesen, och Plutten verkade fatta galoppen, för när vi var tillbaka på kontroll hade den både vänt sig och kört fast huvudet litegrann (till ruckbart läge).<br />
Sicket teamwork va! <br />
<br />
Mitt blodtryck har fladdrat till och skenat iväg nån gång också. Samma dag som jag fick besked om pluttens felvända läge, var trycket för högt, men på kontrollen då plutt låg rätt, låg även blodtrycket innanför en angenäm gräns. Och mitt kiss, som de gärna ville kolla, var proteinfritt och fint.<br />
<br />
Så jag har inte tänkt mer på det. Har bara förutsatt att allt är lugnt igen, och i godan ro jobbat färdigt mina sista dagar på jobbet (slutade verkligen i grevens tid med tanke på ork och kropp), hälsat på hos släkt och vänner i Gislaved, hjälpt till med fika och mat på pionjärskolan i vår Rikets sal, haft tal, osv. Hållit igång som vanligt helt enkelt.<br />
Visst har jag varit trött och svullen på sistone, knappt fått plats med fötterna i kängorna, varit tjock om fingrarna och fått skippa vigselringarna, osv. Men det är ju sista veckorna, vad kan man vänta sig? Har jag tänkt.<br />
<br />
Sen nån vecka tillbaka har jag även börjat få tätare sammandragningar, både vanliga som inte gör ont, och såna som gör <i>vansinnigt </i>ont. Förvärkar. Som stark mensvärk, fast värre (tack och lov kortvarigare pga. den stegrande och avklingande stajlen som värkar jobbar med). Har vissa nätter vaknat av att det känts som nån huggit mig i vekryggen med en brinnande kniv, typ.<br />
Detta och den stora tunga magen gör att jag inte sover hela nätter längre. Sover knappt alls, om jag får tolka verkligheten själv. Många uppstigningar, andningskippningar och toabesök blir det. Men däremellan är det nog så att lite sömn kläms in trots allt, ty då har jag den goda smaken att snarka högt OCH dregla frejdigt.<br />
<br />
Är nästan avis på J som får åtnjuta detta prinsessbeteende natt efter natt.<br />
<br />
<br />
Hursomhelst.
Idag var det dags för MVC igen. Och jag såg och se, mitt blodtryck var
för högt - igen. Dessutom innehöll kisset protein. Dessa två faktorer,
plus tidigare nämnda svullnad, <i>kan</i> indikera trötta njurar och/eller (?) en begynnande havandeskapsförgiftning. <br />
Det behöver inte vara nåt sånt, men är viktigt att ha koll på läget.<br />
<br />
Så
nu har jag i uppgift att vila och ta det lugnt, vara uppmärksam på
Pluttens aktivitet i magen, och på mitt eget mående. Om jag får ont
långt upp i magen, eller får flimrig syn eller besvärande huvudvärk (hej
story of my life, men får väl ta det säkra före det osäkra ifall
huvudvärken skulle dyka upp i vilken som helst skepnad) ska jag genast
kontakta lämplig vårdinstitution.<br />
Dessutom blir det täta kontroller på MVC, typ varannan - var tredje dag. Känns tryggt.<br />
<br />
Jo,
barnmorskan min sa att när kroppen är i det läge som min är nu, är det
bästa egentligen att ba föda. Fast helst att det kommer igång av sig
självt, såklart. Så jag känner att tja, det får gärna dra igång. Typ nu.
Har till och med köpt godis till BB-väskan, så vi är all set.<br />
<br />
Vet
inte om eller när det i så fall blir aktuellt med igångsättning annars,
men antar att det beror på hur mitt tillstånd utvecklar sig. Ännu är
det ingen ko på isen. Och Plutten bökar hejvilt därinne, med sina fina
hjärtljud och allt. Morskan tycker det känns som en ganska nätt liten
bebbe. Inte onormalt liten alltså, men ingen dunderklump.<br />
Jag
tycker det låter gulligt och bra. Men jag tycker i och för sig att allt
med Plutten låter gulligt... än så länge... hade reagerat likadant om
hon sa att det var en stor bebbe.<br />
<br />
<br />
En annan
rolig grej är ju att det råder mässlingshysteri i Göteborg just nu. Än
så länge bara 12 konstaterade fall, men jag läste idag att en personal
på Östra sjukhuset som vistats bland nyfödda har visat sig vara
mässlingsmittad. Så hen kan ha smittat 63 bebbar. Känns... sådär
stabilt. Hur och när vet man att spridningen är under kontroll?<br />
Vill inte ge bebisen immunglobulin så fort den tittat ut såklart - åker hellre till Varberg och föder där i så fall.<br />
Får försöka reda ut detta lite mer på fredag.<br />
<br />
Hmm,
ja. Det var det om detta. Jag skulle ägna mig åt studium och förkovring
ikväll också, var tanken. Men min hjärna är en outsägligt trött gröt,
och min torsdag är planlös, så jag skjuter upp alla ambitioner till
nästa dygn, och fortsätter dricka te och googla på bebishörna-inredning
istället...<br />
<br />
Visst längtar man efter ljus och liv nu? Längre dagar med mer innehåll? Snart, snart!<br />
Tills
vidare kan man alltid peppa med Tomas Andersson Wijs version av "God
morgon" - den är mitt nya vardagssoundtrack, mitt anti-ångest-statement.
Testa ni också.<br />
<br />
<br />
Peace!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-YJNZEOfHgPg/Wk09KpmtNBI/AAAAAAAACxg/vl6nnebfE6cajSvZBQhNxwC0KH7EZsEPwCLcBGAs/s1600/IMG_7137.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1290" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-YJNZEOfHgPg/Wk09KpmtNBI/AAAAAAAACxg/vl6nnebfE6cajSvZBQhNxwC0KH7EZsEPwCLcBGAs/s320/IMG_7137.jpg" width="258" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: x-small;">Trött. Stor. Försöker sitta naturligt på en stol framför en kamera. Svårt. Fin ambition ändå. </span></div>
Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-72196297836517159242017-12-14T20:52:00.002+01:002017-12-14T21:03:51.335+01:00Rapport från vecka 35<br />
Hej i decembermörkret!<br />
Hur har ni det?<br />
<br />
Här är det förkylt. Har varit hemma från jobbet hela veckan. Hjälp vad svårt det var att varva ner och släppa tanken på alla stackars småkids som måste ha vikarie... svårt i ungefär två dagar. Sen gick det över. Och jag mindes att jag faktiskt själv är vikarie, och har hängt med så många olika barngrupper, och hur bra de små liven faktiskt brukar hantera det.<br />
<br />
Jag har även gått från att vara dålig på att vara hemma sjuk (dvs. hålla på och vara produktiv med tvättstuga och grejer) till att mest proffsdega, äta, dagsova och kolla på vloggar av skiftande kvalitet i soffan. Lagom tills att det är dags att återvända till jobbet igen imorgon. Oh well.<br />
<br />
Nu är det bara nio arbetsdagar kvar, så sjukt! Kommer sakna barnen, blir kul att besöka dem med bebben till våren.<br />
<br />
Jo, det är eksemigt också, kan jag väl tillägga när jag ändå håller på och smågnäller. Vinterhuden på händerna har gått mer bananas än vanligt. Det blir som små små blåsor under huden som inte går att inte klia sönder. Och sen blir det fula sår där huden skrapats av, såklart. Känner mig lite som Job. Ska till läkaren på tisdag, får se vad domen blir. Tror graviditeten gör att det blivit värre. Nåt elände ska jag väl ha i detta välsignade tillstånd, antar jag... <br />
<br />
Annars är det fint! <br />
Plutten bökar på, ligger med huvudet neråt och sparkar friskt uppåt, och det känns så obegripligt gulligt att det är en i princip färdig liten minimänska som mystiskt plaskar omkring därinne. Vem är det ens?! Om ca 40 dagar kan jag börja försöka begripa det lite mer. Då får vi äntligen träffas.<br />
<br />
Kroppen börjar bli lite öm och stel, har typ träningsvärk i bäckenet ganska ofta. Är det det som är foglossning? Nä?<br />
Det gör i alla fall att jag måste köra en del med den klassiska gravidvaggen när jag ska ta mig fram.<br />
<br />
Har även mensvärk, mest bak i ryggen, nån/några gånger per dag. Har fattat det som att det är förvärkar och helt normalt. Men det gör ju helt klart tanken på den här förlossningsprylen mer verklig. Nån gång ganska snart KOMMER det att vara the real deal värkar. Och det <i>kan</i> faktiskt ske närsomhelst. Barn föds ju lite hipp som happ i olika veckor. <br />
<br />
Således har vi sett till att några praktiska punkter på checklistan är avklarade nu, vilket känns gött. <br />
Jag har skrivit två förlossningsbrev, ett till personalen på Östra, och ett till J om saker och förhållningssätt som kan vara bra för honom att ha på pränt när allt är lite kaosigt.<br />
<br />
Vi har planerat och skaffat det mesta som man tänker sig kan behövas i BB-väskan (utom mat, dryck och godis), och planerar att börja packa den i helgen.<br />
<br />
OCH, den största ångestbiten: Har pratat med Försäkringskassan idag och <i>äntligen</i> fått klart ett beslut om föräldrapenning, efter mycket uträknande och trixande med mina svajiga inkomster och hundra olika anställningar under det senaste året. Man känner sig ju alltid kriminell när det handlar om såna här saker tycker jag. Det ska intygas på heder och samvete att alla uppgifter stämmer, osv. Och man gör ju sitt bästa såklart, men det kommer ändå alltid en massa tvångstankar om att man kanske sagt fel eller hittat på nåt eller så, ändå. Blir helt svettig. Men, nu är det klart och gick bra!<br />
<br />
Vi tänkte testa oss fram lite med föräldraledigheten och hur många dagar vi plockar ut osv. Men eftersom min SGI ligger skyddad första året, oavsett hur få föräldradagar jag tar ut, så känns det viktigare att spara mina dagar till barnets andra levnadsår. <br />
Då måste jag nämligen ta ut minst 5 dar i veckan för att skydda SGI:n. Och jag har ju inget jobb från januari och framåt, plus att vi vill kunna ha plutten hemma från förskola så länge det bara går, så jag tänker helt enkelt snåla med dagarna så mycket som möjligt under detta första år. Kanske ta ut en dag i veckan.<br />
<br />
J tänker vara föräldraledig på fredagar, i alla fall från februari till maj, och plocka ut ersättning för fredagarna och lördagarna.<br />
Så får vi se hur vi klarar oss på det, om vi kanske till och med kan skära ner på antalet dagar vi plockar ut... eller om vi måste trappa upp.<br />
Men det känns som en lagom början i alla fall. Mysigt att ha långhelger tillsammans som nybliven 3-persons-familj också.<br />
<br />
Jahapp, det var en liten uppdatering om läget här i det Haraldssonska residenset på västkusten... kanske borde ha skrivit om nåt annat också, inte bara sjukdom och graviditetsgrejer?<br />
<br />
Okej då, avslutar med att berätta om en glad överraskning jag fick i lördags!<br />
Vi var sedan länge bjudna till Gustafssons på middag den dagen. <br />
Kände oss trötta och lite småkrassliga, men ville såklart gå dit, så kämpade på.<br />
<br />
Dessutom var J tvungen att åka till jobbet och fixa akut med nån nätverksgrej, så jag fick gå ensam härifrån, och så skulle han komma direkt till dem lite senare.<br />
<br />
Där gick jag helt oskyldigt, plingade på dörren, och vem öppnade?! Min icke-biologiska lillsyrra Emelie, ditrest som en överraskning, ända från Sundsvall! Hallå vilken glädje! Hon hade kontaktat Gustafssons för ganska längesen och frågat om de inte kunde koka ihop det här i smyg, så att hon fick surprisea mig och träffa mig med lejonkulan å allt.<br />
(Det förklarade ju att man blev inbjuden till en lördagsmiddag typ granngårds två månader i förväg... hehe.)<br />
<br />
Så fint gjort av dem alla, jag blev verkligen rörd av den kärlekshandlingen.<br />
<br />
Vi fick en fin kväll, och på söndagen följde hon med på vårt möte, sen hann hon hänga hemma hos oss i ca 20 minuter innan hon var tvungen att fara till flygplatsen... men det var fina minutrar! Och hon hjälpte mig med mitt soppfix i köket också, mycket behändigt.<br />
<br />
Jamen dåså. Bildkavalkad, sen hejdå för denna gång...<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-GEQJVNKMioM/WjLVXPB_2eI/AAAAAAAACxI/f4HjM-txkqAaDtU5LpKtBxp2Yc7U5RwawCLcBGAs/s1600/glammom%2Bi%2Btandborstning%2Boch%2Bvecka%2B34.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="637" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-GEQJVNKMioM/WjLVXPB_2eI/AAAAAAAACxI/f4HjM-txkqAaDtU5LpKtBxp2Yc7U5RwawCLcBGAs/s320/glammom%2Bi%2Btandborstning%2Boch%2Bvecka%2B34.png" width="127" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i> Äh bara en liten snapshot från mitt glamourösa vardagsliv, för att dokumentera kulan i mitten av vecka 34</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><span style="font-size: xx-small;"><br /></span></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-5dla2iKiiJc/WjLVZdDhcZI/AAAAAAAACxM/d59yMlx_bFQzB37bFTYh_57A1UfSiA6rgCLcBGAs/s1600/40%2Bdays.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="745" data-original-width="745" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-5dla2iKiiJc/WjLVZdDhcZI/AAAAAAAACxM/d59yMlx_bFQzB37bFTYh_57A1UfSiA6rgCLcBGAs/s320/40%2Bdays.png" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i><span style="font-size: xx-small;"> Dagsens sanning!</span></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><span style="font-size: xx-small;"><br /></span></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-ZgNVyde6lgc/WjLVctO2wJI/AAAAAAAACxQ/PLk-wRclKSEiHTjRkj_dhYOOZJtWhKLWwCLcBGAs/s1600/em%2Bi%2Bmitt%2Bk%25C3%25B6k.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-ZgNVyde6lgc/WjLVctO2wJI/AAAAAAAACxQ/PLk-wRclKSEiHTjRkj_dhYOOZJtWhKLWwCLcBGAs/s320/em%2Bi%2Bmitt%2Bk%25C3%25B6k.png" width="240" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i> Söta Emelie - den enda som kan se så Montazami-glammig ut under soppvärmande!</i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Håll till godo! Peace!</div>
Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-71470525102241305962017-11-19T23:12:00.003+01:002017-11-19T23:32:21.423+01:00I smell snow... and oombedda kommentarer<br />
Halli hallå,<br />
<br />
vilken härlig helg som just passerat!<br />
<br />
Först och främst: DET HAR SNÖAT IDAG! Det är vitt och vackert ute, och luften är så sval och frisk. Ah, man känner livet i sig, inte sant? <br />
<br />
I fredags jobbade jag sent, sen åt J och jag monumentalt god tacosupé; vi är ju trots allt typ en barnfamilj nu. Fredagstacos är väl lagstadgat då? <br />
<br />
I lördags väntade, efter tjänsten, fabulösa ting såsom handling, städning, soppkokning, tavelupphängning ooooch FANTOMEN PÅ OPERAN! På Göteborgsoperan! Ensembeln var svensk och finsk, men framförandet engelskt, och jag satt på andra raden med Karin och Karin, så det var en dream come true på väldigt många sätt. Otroligt mäktigt och vackert. Även om jag inte blev lika emotionellt tagen som i våras när jag såg den i Stockholm på svenska. (Trodde aldrig jag skulle säga detta, men Jöback är nog fantomernas fantom ändå... att se honom i en engelsk uppsättning vore amazeballs.)<br />
<br />
Fast det bästa var nästan att vi träffade Fred Johanson på väg ut ur lokalen, efter föreställningen. Han öppnade nån sidodörr just som vi passerade, och vi utropade simultant "FANTOMEN!" på ett eldigt sätt, och började ösa beröm över honom och hans insats (mest K-bone; jag var lite mer reserverad samt är ju några decimeter kortare, så befann inte i samma våglängd och ljudupptagningssystem som de andra). Han poserade snällt med oss och Berglund på några fantastiska bilder också. Mycket ridderligt. <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-oz14fumLXEE/WhIF-Ayq5lI/AAAAAAAACw0/qLWgkIVoO_cwATxQdQjZ6TLG0U9Zsa9KACLcBGAs/s1600/fantomen.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="360" data-original-width="480" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-oz14fumLXEE/WhIF-Ayq5lI/AAAAAAAACw0/qLWgkIVoO_cwATxQdQjZ6TLG0U9Zsa9KACLcBGAs/s320/fantomen.png" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Bästa bilden internet skådat!</i></div>
<br />
<br />
Idag hade vi ett jättetrevligt möte, bland annat med bra föreläsning av påhälsande Mattias med gullfamilj, som ju bodde i Frölunda förut.<br />
<br />
Sen kom några vänner hem till oss och åt pumpasoppa och fruktsallad (ej i kombination). Vi hade burit in bord och stolar till det numera enorma (well...) vardagsrummet, och satt där och hade det jazzigt och trevligt medan den bleka eftermiddagssolen lyste upp de snöklädda träden utanför balkongen.<br />
<br />
En liten rajd till Frölunda torg för inhandlande av svart färg och lite annat hanns också med, innan det var dags för nedvarvning i soffan framför Monk. <br />
<br />
Så imorgon blir det målning av spjälsäng efter jobbet! Kul. <br />
<br />
Över till graviditetsrapporteringen...<br />
<br />
Nu har halva vecka 31 passerat. Eller som en barnmorska skulle sagt, idag är vecka 30+4. Men vecka 31 låter ju härligare.<br />
Plutten växer och lever rövare, trycker ut diverse kroppsdelar åt alla möjliga håll; ibland flera samtidigt. Men det är bra, då känner jag ju att den frodas och blir mäktigare i sin lilla kroppshydda.<br />
<br />
Mitt mående är fortsatt rätt stabilt och bra, men det börjar bli tungt att typ ställa sig upp snabbt, huka och böja sig, jobba, och sånt där. Och att vända sig i sömnen... det händer typ inte längre. Ty jag vaknar vid varje vändning.<br />
Känner mig också rätt pubertal i le psyké. Eller inte pubertal kanske, men har helt klart närmare till alla känslor och instinktiva infall. Häromdan var det nära att jag förargat hojtade "ÄR DET SVÅRT ATT STÄLLA SIG LITE ÅT SIDAN ELLERRRRR?" till en man som envisades med att stå mitt i gången på Willys med sin unge i barnvagn, på flera ställen exakt där jag skulle passera eller plocka varor. Alltså. Så kan man ju känna för att säga i vanliga ohormonella fall också, men nu fick jag typ aktivt hejda mig från att faktiskt göra det.<br />
<br />
Samma gäller att säga ifrån när jag blir less på folks magkommentarer.<br />
<br />
Jag har dock ännu inte satt ner nån fot sådär live and direct, förutom till en kollega som sa nåt harmlöst om magen häromdan. Typ att den hade blivit en riktig hylla (inte brösthylla då). När jag suckade lite åt det hela, sa hon att jag ska vara glad att det är en hylla och inte ett generellt sluttande från axlar och neråt.<br />
Då sa jag bara "jovisst, jag tycker bara det är rätt tröttsamt med alla dessa kommentarer man konstant får om sin mage och sitt utseende."<br />
"Ja visst är det", svarade hon.<br />
<br />
(Att jag kallar det att "sätta ner foten"?! Det visar väl ungefär hur förtjust jag är i att ta konflikter här i livet.) <br />
<br />
Men seriöst. Vad är dealen?! Jag vet att man inte ska vara så lättstött, och jag VET att folk inte menar nåt illa. Men när det kommer minst en kommentar om magen om dagen, så blir man liiite mätt på det. Även om jag själv också tycker det är kul, spännande, fint och fascinerande att följa lejonkulans expandering.<br />
Inte så att man inte får säga nåt, såklart! Det jobbiga är ju egentligen inte dem som kommenterar att jag växer, för det är ju en oemotstridlig och neutralt framförd sanning.<br />
<br />
Men så får man höra en massa kvalificerade oombedda gissningar och värderingar. Typ "nu kan det inte vara mer än si och så lång tid kvar?!" ("Hmm jo faktiskt...")<br />
Eller "jag tyckte faktiskt du såg kraftig ut sist vi sågs; sådär såg mitt barnbarn/jag själv/min mosters kusins mamma/vemsomhelst ut när hon bara hade <i>en</i> månad kvar!"<br />
<br />
Ser.I.Öst. ALLA KROPPAR ÄR OLIKA. Det verkar man glömma så fort det gäller gravidmagar. Det, och att en kropp och dess ägare ofta känner sig komfortabel med ett visst mått av integritet kring sig.<br />
<br />
Den här är också småfestlig: "Nu är du långt gången va, nu är det inte mycket tid kvar?!"<br />
"Nä", svarar man glatt, "bara 65 dagar!" (eller vad det råkar vara just den dagen då, ah ni fattar).<br />
"Jaha OJ men det är ju länge!"<br />
<br />
Okej... tack... eller jaha... eller va?<br />
<br />
Som sagt. Inget ont om mänskorna bakom dessa kommentarer. Det är ju fint och fascinerande att graviditet är en sån grej som engagerar så många personer.<br />
<br />
Det blir all n' all för mycket ibland, bara. En är ju känslig som människa överlag, inte minst som gravid, och har förmodligen fullt sjå med att inte jämföra sig så mycket med andra ändå, utan försöka vara harmonisk och lugn i sin egen kropp, och dess sätt och takt att utvecklas i.<br />
<br />
Så när nån tycker man är väldigt stor, eller väldigt liten, eller väldigt annorlunda jämfört med just deras upplevelse, så sås en del oros- och grubbelfrön i ens sinne - förmodligen alldeles i onödan. Och det blir liksom lite extrajobb att dra omkring i hjärnkontoret och rycka upp de där fröna med sina små rötter sen.<br />
<br />
Men det är nog bara att vänja sig och lära sig skaka av sig, för kommentarerna, värderingarna och de oombedda råden lär inte minska när ungen hamnat på utsidan kroppen.<br />
<br />
Man får försöka komma ihåg att förutsätta att de flesta säger det mesta i kärlek och välmening.<br />
För så tror jag att det är, ändå, faktiskt.<br />
<br />
<br />
Jahapp, då har jag raljerat färdigt om detta då.<br />
<br />
I övrigt: fortsätter räkna ner till ledighet från jobb. Nu är det bara fem arbetsveckor kvar, tror jag. Ska nog gå bra. Har dock tappat jobbsuget lite, eller ganska mycket, under de senaste två veckorna. Dels pga. att allt det fysiska med småkidsen börjar tära mer på mig, dels pga. det tidigare nämnda tillståndet i psyket och humöret. Jag är inte deppig eller nedstämd, men jag har kortare känslostubin, och jag känner mig rätt... inbunden, kanske man kan säga.<br />
Vill mest förbereda mig, hemmet och livet för pluttens ankomst, och gå in mentalt i det hela. Har svårare att engagera mig i andras ungar och förskoleplanering och det ena med det tredje. Det är väl en naturlig fas när det blott återstår ca 8-10 veckor till förlossning, antar jag.<br />
<br />
<br />
Nej men hallå. Klockan är sannerligen sovdags! Jag som hade tänkt börja fila på förlossningsbrevet... det får bli en annan dag.<br />
(Tips på vad man bör ta upp i ett sånt mottages tacksamt! Förutom det uppenbara, typ smärtlindringstankar, blodfria alternativ vid eventuellt behov, osv.) <br />
<br />
<br />
Nu väntar en späckad vecka med arbete, möten, försöka få klarhet i alla föräldrapenningsärenden hos FK, första föräldrakursen på onsdag kväll (på Östra sjukhuset rentav; känns tryggt att få komma dit och bekanta sig lite med nejderna) - och från och med torsdag föräldrabesök! Jippi!<br />
<br />
<br />
Tack för mig! Hoppas jag inte framstår som alltför butter nu. Känner mig i alla fall cleansad i sinnet efter att ha fått dessa tankar på pränt, hähä.<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-wODf5r0pSZY/WhIGAfI-vGI/AAAAAAAACw4/2uGt2WtGlPgPUOGqtvQe75cYMkJPdn0qACLcBGAs/s1600/kulan%2Bvecka%2B31.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="259" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-wODf5r0pSZY/WhIGAfI-vGI/AAAAAAAACw4/2uGt2WtGlPgPUOGqtvQe75cYMkJPdn0qACLcBGAs/s320/kulan%2Bvecka%2B31.png" width="152" /></a></div>
<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
<i>Godnatt från undertecknad och den galna lilla plutten häri!</i></div>
<br />Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-7541589638179081662017-11-05T22:51:00.002+01:002017-11-05T23:04:09.610+01:00Vecka 29, Grekland och hösten<br />
November! Inte många löv kvar på träden nu. Desto mer löv in the air, hoppas jag, eftersom jag är så fyndig och käck.<br />
<br />
Sen vi sågs sist har J och jag bland annat hunnit med en angenäm vecka i Rethymnon på Kreta, som bestod av många långsamma aktiviteter; sovmorgnar, slöa Netflix-/balkongfrukostar, långa duschar, bokläsarsiestor, yatzykvällar på balkongen... och däremellan lite stros i den väldigt mysiga gamla stadskärnan, upptäckande av fort, intagande av ljuvlig föda och glass på diverse tavernor och hak, sol-lapande och äventyrsbadande i vågiga havet, och liknande.<br />
<br />
Vi hade det verkligen oförskämt bra, och solen värmde mer än vi hade förväntat oss, såpass sent i oktober. Det var riktigt sommarstekigt, men inte jobbigt. Kändes extremt välgörande att gå runt och icke-frysa i sandaler och kortärmat, som uppladdning inför den långa, mörka och omvälvande vinter vi går till mötes.<br />
<br />
Och när vi kom hem var det väldigt skönt, det med. Såna är vi. Himla nöjda med att få sova i egen säng och ha våra egna grejer omkring oss. Resor (speciellt charter) är liksom inte livets grej, men helt klart ett trevligt inslag att företa sig då och då.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-T6my9Tvxf08/Wf-ArNeFA3I/AAAAAAAACwI/VHZrBqPKFvgDGVa7aLmorPslQw22zkk0gCLcBGAs/s1600/flight%2Bmode.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="544" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-T6my9Tvxf08/Wf-ArNeFA3I/AAAAAAAACwI/VHZrBqPKFvgDGVa7aLmorPslQw22zkk0gCLcBGAs/s320/flight%2Bmode.png" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-KC0DLEMn5Fk/Wf-Aw5x9TcI/AAAAAAAACwU/0XkbHgOkCkIplm2O6ir2sCeEz2ZDqbpOQCEwYBhgL/s1600/fika.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="726" height="239" src="https://3.bp.blogspot.com/-KC0DLEMn5Fk/Wf-Aw5x9TcI/AAAAAAAACwU/0XkbHgOkCkIplm2O6ir2sCeEz2ZDqbpOQCEwYBhgL/s320/fika.png" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-DFT5dGkWNNk/Wf-AxZx9BjI/AAAAAAAACwY/mBIhZ0CcXDUxPu8b7kNemb5M9aByJ1NZwCEwYBhgL/s1600/fortezzaroad.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="636" height="273" src="https://1.bp.blogspot.com/-DFT5dGkWNNk/Wf-AxZx9BjI/AAAAAAAACwY/mBIhZ0CcXDUxPu8b7kNemb5M9aByJ1NZwCEwYBhgL/s320/fortezzaroad.png" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-n52Gr0dnwY0/Wf-AxHoDC5I/AAAAAAAACwQ/JSZ8QQ0MLckwJga-dnQ04yahXFefgZAcgCEwYBhgL/s1600/fortezzabiblical.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="725" height="240" src="https://1.bp.blogspot.com/-n52Gr0dnwY0/Wf-AxHoDC5I/AAAAAAAACwQ/JSZ8QQ0MLckwJga-dnQ04yahXFefgZAcgCEwYBhgL/s320/fortezzabiblical.png" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-wD65ccWDfA0/Wf-AwoQjc1I/AAAAAAAACwM/y5LNbYZA1YAfUWB8m-NuGu12WyrRrCyqwCEwYBhgL/s1600/eveningstroll.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="725" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-wD65ccWDfA0/Wf-AwoQjc1I/AAAAAAAACwM/y5LNbYZA1YAfUWB8m-NuGu12WyrRrCyqwCEwYBhgL/s320/eveningstroll.png" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-trQhekNZLmo/Wf-Ax-rT-eI/AAAAAAAACwg/ABNdNdeAFB8xRnfbGom1nWh8inkMMUsQACEwYBhgL/s1600/yatzy.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="725" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-trQhekNZLmo/Wf-Ax-rT-eI/AAAAAAAACwg/ABNdNdeAFB8xRnfbGom1nWh8inkMMUsQACEwYBhgL/s320/yatzy.png" width="320" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<i>(Japp, yatzyn på bilden är autentisk - och min!) </i></div>
<br />
I pluttens lilla värld går saker och ting stadigt framåt. Vilket jag såklart är otroligt tacksam över, och ganska nyligen har blivit plågsamt påmind om att inte ta för givet.<br />
<br />
(Våra vänner i en stad ganska nära väntade tvillingar, de var beräknade till en dryg månad efter vår bebbe. Men de små hjärtana slutade slå, drygt halvvägs in i graviditeten. Jag känner så oerhört med dessa vänner, och har gråtit så mycket för dem. Har även nästan skämts lite över att min egen graviditet fortsätter. Kan jag verkligen skriva om den, lägga ut bilder, uppdatera? Blir det inte osmakligt? Men jag har bestämt mig för att jag inte riktigt kan tänka så. Och tror inte att nån förväntar det heller.)<br />
<br />
Den lille bullen tar alltmer plats för varje dag; känner tydligt nu hur den är uppe vid revbenen och härjar hejvilt. Detta är såklart som det ska vara, men medför ett visst obehag i min lekamen. Som det här med att få i sig tillräckligt med luft. Och att få plats med maten man stoppar i sig, helst utan att måsta paniklägga sig på sidan i soffan och flåsa. Eller att bli kickad på blåsan utan att spontankissa just där och då. Nya utmaningar, helt enkelt.<br />
Men mest gläds jag - eller vi båda förstås - åt att den påminner oss så mycket om sin närvaro, och interagerar med oss när vi buffar på magen, pratar osv.<br />
<br />
Härom morgonen när jag sov, hade den och J tydligen handkontakt i form av ett kvalitativt utbyte av småkrafsande på min mage, från olika håll. Väldigt gulligt att höra talas om detta vid uppvaknandet.<br />
<br />
Mest dramatiskt och kul är det när den gör större moves. Vet inte exakt vad den pysslar med, men det känns som lite diverse kullerbyttor och utsträckande av liten kropp, och dylikt. Då kan man se ordentligt utanpå magen hur det rör sig också.<br />
<br />
I skrivande stund är vi i mitten av vecka 29. Om åtta veckor är barnet alltså färdigbakat! Det är ju sjukt! Det lär ju inte komma ut exakt då, men det KAN göra det. Hisnande.<br />
<br />
Eftersom jag börjat bli rätt trött och smått otymplig, har jag redan börjat mecka med så mycket praktiskt som möjligt. Vill inte ta för givet att jag kan hålla på ända till slutet, utan satsar på en degigare tillvaro i december/januari.<br />
<br />
Så nu är spjälsängen nerbaxad från vinden och avtvättad, och väntar bara på att bli monterad och bäddad. Jag har dessutom enväldigt bestämt att vi inte kommer orka slipa av den alla lager tidigare färg, sandpappra varenda spjäla och ha oss, för att kunna måla om den. Så vi satsar på att fylla i med svart färg där det är avskavt, istället. Svart säng; fräsigt ju. Passar en kaxig plutt som vår. Dessutom har vi ju grandiosa planer för målande av sovrumsväggar (hello Jotun Lady Green harmony!), så då kommer den nog komma till sin rätt lite bättre också.<br />
<br />
Och så har jag haffat ett ouppackat skötbord medelst Blocket, som ska hämtas imorgon. Jo, vi bestämde oss för att det var en sån pryl som faktiskt kan underlätta livet och därför var värd att investera två hundralappar i.<br />
<br />
<br />
Ah, inte vet jag vad jag ska berätta. Jag bara babblar på. Och räknar ner dagarna som återstår på jobbet. Ca sju veckor kvar nu. Lååångsamma veckor. Men jag slipper närvara på luciafirandet i alla fall, väldigt tacksam för det. Råkade boka in oss på en föräldrakurs just den dagen, och fick tillåtelse av kollegor att gå från jobbet innan alla föräldrar dyker upp med lussiga barn.<br />
Övar även på att inte lyfta tunga kids längre, då jag känner att det drar ihop sig i kistan när jag tar i. Vilket är lättare sagt än gjort, tex när de springer i exakt motsatt håll från skötbordet pga. vägrar avlägsna sitt bajs.<br />
Delegera mera, är nog lösningen. <br />
<br />
Avslutar detta svammel med en bild som Jonis tog på mig häromdan, när jag övade på klassiska klyschiga gravidposen nr 1, och kände mig som nåt slags urmoder.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-RPW3yrbEVCw/Wf-AxkK0C9I/AAAAAAAACwk/kpuBT6D1vE0jHwTA8kwplZcbeR42N1ZAACEwYBhgL/s1600/vecka29.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="544" data-original-width="290" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-RPW3yrbEVCw/Wf-AxkK0C9I/AAAAAAAACwk/kpuBT6D1vE0jHwTA8kwplZcbeR42N1ZAACEwYBhgL/s320/vecka29.png" width="170" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
Tjingeling och allt det där!<br />
<br />
<br />Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-33823084924004188412017-10-01T16:42:00.004+02:002017-10-01T17:06:05.835+02:00Vecka 24, magchock och förkylning<br />
Halloj i stugorna,<br />
<br />
nu är det söndag igen, och två veckor har förflutit sen sist. Väldigt käck veckodag att blogga på, detta, må jag säga.<br />
<br />
Den här gången sitter jag inte i kontorshörnan i vardagsrummet, som jag alltid gjort annars de senaste åren. Inte så spännande för er kanske, men för mig!<br />
Vi har nämligen ingen kontorshörna längre. Efter att min käre make stegvis - ända sen vi flyttade in i detta bo för 3,5 år sen - kämpat (och lyckats rätt bra) för att få den där hörnan någorlunda mysig och trivsam och ihopflytande med resten av vardagsrummet, bestämde han sig häromdan för att nu var det dags att avskaffa den; åtminstone tills vi någon gång har ett större hem.<br />
<br />
Detta för att kunna utnyttja hela vardagsrummet till umgänge med vänner och krypande bebbar och sånt.<br />
Jag motsatte mig inte, inte alls.<br />
<br />
Fint, trevligt och STORT blev det plötsligt, alltihop.<br />
<br />
Nu kör vi aktivitetsbaserade kontor i det lilla hushållet istället, och således sitter jag denna eftermiddag i köket och har vevat igång min gamla kämpe, bauta-laptopen Acer.<br />
Känns mysigt och väldigt Pennygången-kollektivet-nostalgiskt, på nåt vis.<br />
<br />
Ja, här nedan ser ni vårt nya vardags. Tavlor ska arrangeras om och fåtöljen (som vi fått ärva av Vesters och är mycket tacksamma för) ska få slippa vara naken länge till, osv.<br />
Men ändå, trevligt med all denna golvyta som uppenbarat sig!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-Kw0o3u1YmUQ/WdD11WL8NpI/AAAAAAAACvA/7piQag6HvyUPDRIIhyndRL1JQInJoscFACLcBGAs/s1600/vardagsrum.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="547" data-original-width="729" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-Kw0o3u1YmUQ/WdD11WL8NpI/AAAAAAAACvA/7piQag6HvyUPDRIIhyndRL1JQInJoscFACLcBGAs/s320/vardagsrum.png" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
Well. Livet rullar på, hösten fortgår och löven singlar långsamt ner på gatorna. Många fina soliga dagar har vi haft. Såna dagar är jag tacksam för mitt jobb, som tillåter och rentav uppmuntrar utomhusvistelser. Det gäller att suga i sig d-vitamin och energi medan tider är.<br />
<br />
(Apropå utevistelser på jobbet, häromdagen stod en flicka på stora-barn-avdelningen och grät diskret på gården. Min kollega frågade hur det var fatt. Hon hade så ont i armen, sa hon, för hon hade gjort nånting för mycket - till en början oklart vad.<br />
Kollegan försökte gissa på massa saker - gungat, ramlat, brottats med nån, blivit knuffad?<br />
Till slut förstod hon vad flickan sa.<br />
Silat.<br />
Hon hade silat för mycket sand i sandlådan, såpass att nån liten förslitningsskada/träningsvärk uppstått.<br />
<br />
Så otroligt flitigt barn ändå? Beundransvärd arbetsmoral!)<br />
<br />
Lite deppigare känns de soliga dagarna när man ligger inne och är sjuk, vilket jag nu ägnat förra helgen samt denna helg åt.<br />
Det började som nån löjlig förkylning, tyckte jag blev rätt däckad av den redan för en vecka sen. Men repade mig snabbt på söndagen och har levt på, arbetat och verkat som vanligt hela veckan. Lite rethosta och så, men ingen big deal.<br />
<br />
Tills nu. Eller ja, igår. Då tog den över mig. Snoret flödar, halsen retas (både med mig och med J eftersom jag hostar som en storrökande elefant om nätterna), energin är obefintlig.<br />
Blir hemma imorgon.<br />
Således är jag just nu snarare tacksam för det gråa vädret som råder.<br />
<br />
Har börjat känna mig rätt tung och flåsig också; det kom nästan över en natt, för några dagar sen. Vet inte om det är graviditeten i sig, eller sjukan, eller troligast en kombo kanske. Just nu känns det i alla fall mest som att tillvaron går ut på att andas med öppen mun och växla mellan att vara ashungrig och supermätt och trång i kistan pga. mycket konkurrens om utrymmet. Spännande liv.<br />
<br />
En morgon här i veckan var jag alltså plötsligt så väldigt stor, och tung, och jättekänslig. Blev oproportionerligt arg för att J skrattade åt hur jag tog smör ur paketet, typ, och sen började jag storgrina.<br />
Eh??<br />
<br />
Jag som känt mig så sansad och chill alla dessa 23 föregående veckor. <br />
<br />
Nu är det tydligen nya tider. Har inte haft fler meltdowns dock, men den här känslan i kroppen kvarstår. Andfåddhet, svullnad, tung stor mage som är i vägen för jämnan, jobbigt att böja sig ner, att knyta skor, och allt sånt där. Är med andra ord seriöst preggo nu. Det blir roliga 15 veckor, de återstående (snälla bebi, stanna inte därinne längre än absolut nödvändigt!).<br />
Men jag har mått såpass bra hittills, så jag ska inte gnälla.<br />
<br />
Ett annat tecken på att jag gått in i en ny fas, är att jag inte är lika intresserad av att läsa om barnets vecka-för-vecka-utveckling i appar och mvc-böcker längre.<br />
Det känns lite old news och jaja, den växer och tjockar på sig, alles gut.<br />
<br />
Är mycket mer fascinerad av förlossningar - folks berättelser, och all möjlig annan information kring detta. Och även om livet med bebis och småbarn. Det börjar väl kännas såpass verkligt nu, att jag inom en överskådlig framtid faktiskt ska trycka ut den här lilla människan på nåt sätt.<br />
<br />
Lyssnar fanatiskt på två eminenta poddar; Vattnet går och Pampers barnvagnspromenader. Rekommenderar båda, om man nu är lagd åt det hållet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-Vh46M-Rcvqs/WdD7cJSDPmI/AAAAAAAACvQ/_gymTVqPl9QPFHifKH-OG_5je1nqj4rWgCLcBGAs/s1600/vecka%2B24.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="498" data-original-width="287" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-Vh46M-Rcvqs/WdD7cJSDPmI/AAAAAAAACvQ/_gymTVqPl9QPFHifKH-OG_5je1nqj4rWgCLcBGAs/s320/vecka%2B24.png" width="184" /></a></div>
<br />
<br />
Bild tagen tidigare i veckan. Möjligen samma dag som svullokänslan infann sig. Ser inte så enorm ut, men känns som jag expanderar snabbt nu, och undrar lite var det ska sluta...<br />
<br />
(Försökte förklara den känslan för en mamma på föris häromdagen, som frågade hur det gick med graviditeten. Hon replikerade typ: "Ja men man äter ju normala portioner. Fast alla är ju olika."<br />
...Nu var det ju inte min mathållning jag var brydd över, utan ungens tillväxt där inne, och ovanan av att vara en ganska kort och liten person som plötsligt har en successivt svällande buk. Spännande att se hur olika man kan associera och tolka varann...)<br />
<br />
Tja. Ja. Vad mer kan tilläggas? Jo vagnen är hemma och färdig nu, med gula suffletten och allt. Har inga bäddsaker till den ännu, men det hinns väl med.<br />
<br />
Här är den, fräsiga lilla humlan (fast hjul-lös, ty chassit bor i garaget):<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-n_wSnfxuKUc/WdD7zW4LKyI/AAAAAAAACvU/pZOoDxzzMzMyPzirMps6nDyNmFDBHcv7QCLcBGAs/s1600/liggdelen%2Bhumlan.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="547" data-original-width="410" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-n_wSnfxuKUc/WdD7zW4LKyI/AAAAAAAACvU/pZOoDxzzMzMyPzirMps6nDyNmFDBHcv7QCLcBGAs/s320/liggdelen%2Bhumlan.png" width="239" /></a></div>
<br />
Nästa projekt blir att rusta upp spjälsängen lite. Vi har ärvt en av vänner, den är målat i svart men färgen är lite skavd och sleten, så vi tänkte försöka slipa och måla om i nån angenäm kulör. Känns kul. Ska bara bli av också... vi får se hur det slutar.<br />
<br />
Funderar på skötbord. Är det smidigt eller onödigt att ha? Tänker att det kanske räcker med en skötdyna som man kan flytta och lägga här och där. Och om man byter på golvet kan ju ungen ligga kvar och lufta rumpan utan rasrisk. Men det kanske är trevligt med en bas-station ändå... hur har ni erfarna gjort?<br />
Vi är ju lite anti-prylhets här hemma, och när det gäller barngrejer finns ett helt universum av tingestar som man får sålla bland! Det mesta i prylväg känns faktiskt rätt onödigt, men en behöver ju inte bli fanatisk asket för den sakens skull.<br />
<br />
<br />
Nåväl. Nu har jag babblat ögonen ur er för denna gång. Ska ta påtår på teet och hosta vidare genom aftonen. Ringa kollegor och förstöra deras söndagsfrid genom att varna och planera för morgondagens sjukskrivning, bland annat.<br />
<br />
<br />
Och justja! Vi bokade faktiskt en utlandsresa till slut; en vecka på Kreta blir det, efter många om och men. Vår första och sista på tu man hand. I alla fall på väldigt länge. Känns fint, ser framemot den!<br />
<br />
<br />
Jamen hej för nudå!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-83212406007762513842017-09-17T16:09:00.006+02:002017-09-17T16:16:07.344+02:00Ressuget och föräldrapenningen <br />
Så var det söndag igen.<br />
<br />
Veckorna rullar verkligen på som busskulor. Man hinner knappt ha söndagsångest förrän det är fredag, så det är ju skönt på sätt och vis.<br />
<br />
(Fast fy vad tradigt det är att bara ha två jobbfria dagar per vecka, hur pallar folk i längden?! Förstår att alla inte har nåt val såklart. Men tror ändå att fler skulle kunna ha möjlighet att jobba mindre och leva mer. Det är dock så lätt att hamna i samhällets ekorrhjul av bara farten.)<br />
<br />
Och här sitter jag med mysbelysning, mandelkaka och kaffe, så har inga direkta klagomål på livet. <br />
<br />
Tiden får gärna gå fort nu, rent preggomässigt. Längtar ju efter att träffa lillungen. Samtidigt blir jag mer och mer angelägen om att J och jag ska hinna njuta ordentligt den sista tiden som barnfria.<br />
Vi var ute och käkade lunch med några vänner efter mötet, och båda paren är ganska resande av sig. Det är ju... inte vi. Alltså. Vi gillar att resa. Vi har gjort det en del. Eller tja, litegrann. Men mest ägnar vi oss åt roadtrips inom eller nära Sverige, gör små helgutflykter hit och dit und zo weiter.<br />
<br />
Men nu när vi kom hem från lunchen med massa resprat ringande i öronen, började vi genast googla på utlandstrippar i oktober/november. Så inspirerade och desperata, hehe!<br />
Det blir så lätt en massa drömmar bara, och varje vinter är vi trötta, glåmiga och lite sura över att vi inte tog tag i att fixa den där anspråkslösa lilla solresan.<br />
<br />
Så nu, med bulle i ugnen och allt, kanske det faktiskt blir av.<br />
Japp, ett litet steg för ungefär alla andra, men ett ganska stort för H:ssons Jr.<br />
<br />
<br />
Funderar även mycket på det här med föräldrapenning, ledighet och hur man bäst ska planera den. När jag häromveckan lyssnade på en podd där nån expert på Försäkringskassan intervjuades, förstod jag det som att för att man ska få 80% av sin lön i föräldrapenning, måste man ta ut penning för sju dagar i veckan. Annars sänks procenten lite för varje dag man inte tar ut ersättning.<br />
Om man till exempel, som vi hade tänkt, tar ut ersättning för ca 4 dar i veckan (för att spara dagarna så länge som möjligt), är man alltså nere på drygt 50% av lönen.<br />
Kan detta stämma?! Har jag fattat rätt? Sjukt i så fall.<br />
<br />
I så fall är det väl smartare att maxa dagarna, alltså plocka ut penning för 7 dar i veckan, och sätta in allt överflöd på ett konto dedikerat till framgen försörjning? Å distribuera de slantarna själv?<br />
<br />
Ett annat alternativ som också verkar smart, är att ta ut ersättning för så få dagar man kan under barnets första levnadsår, för då påverkas ändå inte ens SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Däremot måste man ta ut ersättning för minst 5 dar i veckan efter det första året för att skydda SGI:n. Så då kan man ju maxa uttagen efter det första året, kanske. Och, även då, spara överflödet för att kunna hålla barnet hemma så länge som möjligt och klara sig på mindre inkomst.<br />
En fördel med detta är att barnet kostar som minst under det första året. Antar jag. Om amningen funkar som den ska, vill säga.<br />
<br />
Men det är verkligen en djungel, och alla tips och tricks mottages tacksamt!<br />
Prio ett för oss är alltså att slippa en tidig förskolestart, prio två är att planera så pengamässigt smart som möjligt. Vill ju inte att en massa kosing ska brinna inne bara för att vi vill ta ut ersättning för färre dagar per vecka. Då tar vi hellre ut allt på ett bräde och sparar dem.<br />
<br />
Sen vill ju Jonis vara delvis pappaledig ända från start, vilket jag understödjer och tycker känns supermysigt. Vi kommer nog inte ta ut några dubbeldagar i så fall, utan jag är helt ledig från jobbet, och han är ledig kanske måndag och fredag. <br />
Och så... ja. Får vi se hur många föräldradagar vi tar ut ersättning för. Antar att man har lika stor rätt till föräldraledighet även om man inte söker ersättning för alla de dagarna... eller?<br />
<br />
<br />
Så många frågor!<br />
<br />
Nu ska jag forska vidare i detta, och sen, ja då är det väl dags att börja förbereda för en ny arbetsvecka igen.<br />
Men lite mys ska allt hinnas med också!<br />
<br />
Mvh svennebananlivetShttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-65829015787619262922017-09-11T18:47:00.002+02:002017-09-11T18:56:05.810+02:00Höstglöd och sparkarNämen se goddag, en månad senare!<br />
<br />
Så härligt att ha en stund över med lite bloggarlust.<br />
<br />
Jag anlände just till hemmets lugna och nystädade vrå, och möttes av angenäm eftermiddagssol ivrigt strålande genom vardagsrumsfönstren, efter en lång dag med tidigt jobbskift samt fikahäng och tjänst med tämligen fantastiska damer.<br />
<br />
Och jag är så glad över att jag orkar fylla dagarna med lite mer liv, igen.<br />
<br />
Det har gått över förväntan bra att jobba heltid hittills. Vi har haft en riktig mjukstart, med i snitt kanske 7 barn per dag, och relativt lättsamma inskolningar.<br />
(Dessutom har mina kollegor mycket förståelse för mitt hälsotillstånd, och uppmanar mig att ta det lugnt och annat som inte är givet på småbarnsavdelning. Är så tacksam!) <br />
Men eftersom mitt huvud krånglat, har jag inte orkat göra så mycket mer än det nödvändiga och lite till. Det här med att vara nöjessocial har inte legat jättehögt på priolistan.<br />
(Sen är vi ju såna hemmasorkar också, J och jag, så vi får ibland påminna oss om att hänga med vänner...)<br />
<br />
MEN. För två veckor sen började jag på barnmorskans inrådan att äta järntabletter - och huvudet har blivit <i>så</i> mycket bättre!<br />
Glatt överraskad blev jag, och läste på lite om järnbrist, och insåg att sammanhanget ju faktiskt var helt logiskt.<br />
När man har järnbrist är det alltså lite sämre med röda blodkroppar i omlopp, och således transporteras inte lika mycket syre runt i ens lekamen. Man kan klara det ganska bra, med rätt låga värden, men kroppen kompenserar såklart på olika sätt, fiffig som den är. Och huvudet gör det genom att utvidga sina blodkärl. <br />
Tada, där sätter migränen alltså in. Antar jag.<br />
<br />
Så, ja. Nu vågar jag planera in saker i kalendern igen. Mycket trevligt.<br />
<br />
<br />
På jobbet har allvaret börjat kicka in så smått; idag hade vi nästan full barngrupp. Plus att jag har min första egna inskolning in the making, OCH jag har börjat ha samling före lunch... vi kör veckovis, i personalgruppen, så var tredje vecka är det upp till bevis för undertecknad. Fy vilken ångest jag hade första dan, mycket mer än inför inskolningen. Sitta på en pall och lalla pedagogiskt med sånger och leksaker... hua. Men det gick bra, och nu känns det helt vanligt. Prestationsångesten är borta. Vissa dar sjunger man falskare än andra, <i>och det är helt okej</i>. <br />
Bra terapi för mig, sånghämmad AB.<br />
<br />
<br />
På bebisfronten då? Massor av nytt!<br />
<br />
På ett tisdagsmöte, när jag var i slutet av vecka 16 (går in i ny vecka varje onsdag), kände jag tydligt fladder i magen för första gången! Det kändes typ som gaser fast inte riktigt. Och alldeles för långt fram & nere i magen för att riktigt kunna stämma med tarmeriet. Lite som en fiskstjärt, eller som fjärilar, som man ju läst att det "ska" kännas.<br />
Det var högtidligt och fint!<br />
<br />
Och när vi var i Norge på tjänsteresa med Joel och Febe (plus mamma och pappa i några dar), när jag nyss hade gått in i vecka 18, var det premiär för att känna pluttens moves utanpå magen. Så häftigt! Låg i sängen på kvällen, och den bökade omkring så mycket där inne, så jag testade att lägga näven utanpå kistan. Och jajamen, där kom det.<br />
Succén upprepades såklart inte när J skulle känna, men sen dess har vi båda känt massa bestämda buffningar på alla möjliga ställen på magen. Vi har redan fått en bild av vad det är för en liten karaktär, av rörelserna att döma. En mini-jag, i princip; så liten men bestämd och kraftfull i kroppsspråket.<br />
Blir intressant att se hur väl det stämmer. Hoppas för allas skull att lynnet blir lite mer som J's dock. Om man nu ska se till hur vi var som små. Jag sur, svårflirtad och grinig, han glad som en sol.<br />
<br />
<br />
För 1,5 vecka sen var vi på rutinultraljudet på östra sjukhuset. Det var lite känslosamt och nervöst i väntrummet innan. Jag har ju inte varit så orolig för nånting innan, men plötsligt, nån dag innan rul, slog det mig att nåt KAN ju vara fel, och då är möjligheten stor att upptäcka det just vid denna undersökning.<br />
Barnet kanske inte har nån storhjärna till exempel, hade jag läst i nån bok, och jag tänkte att det skulle vara så typiskt mig att få en unge utan.<br />
<br />
Men det såg ut att vara ett alldeles normalt och livligt litet barn, och jag frågade specifikt om den hade hjärna... det hade den. Phiuh.<br />
Barnmorskan frågade om vi ville veta vad det var. I fråga om kön alltså. Vi sa att vi inte hade kunnat bestämma oss (jag var mer sugen att få veta, än J, men inte hundra säker ändå), och frågade om hon kunde skriva det på en lapp.<br />
Det ville hon inte, utan ville vi veta så skulle vi kolla tillsammans. Men hon rådde oss till att strunta i det ifall vi var osäkra. Sååå då struntade vi i det.<br />
Kändes lite snopet, men nu i efterhand är jag jätteglad att vi inte vet! Mycket roligare att få veta det live ju!<br />
<br />
Och varför ska man veta innan, egentligen? Förutom för att man kan spricka av nyfikenhet annars?<br />
Om man gärna vill ha det ena mer än det andra, eller är väldigt inställd på att det är en pojk, eller en tös, då kan det nog vara en bra idé att kolla. Men vi känner oss totalt nollade gällande vad vi önskar oss. Båda känns exakt lika kul - och troligt!<br />
<br />
Jag tycker även att den är lite märklig, tanken på att namnge sitt barn innan man ens sett det. Eller märklig... alla gör ju som de vill, och jag dömer ingen. Men själv tycker jag det känns lite trist, eller kanske snarare SVÅRT att veta vad ungen ska heta, eller ha för slags namn, innan jag ens haft en chans att lära känna den någorlunda. <br />
<br />
<br />
Det här med att boa i hemmet har också kommit över mig lite smått. Har rensat ut vår lilla garderob i sovrummet, städat den och dedikerat den helt till bebbekläder och annat smått gull. Lite tidigt måhända, men vi har redan fått ärva såpass mycket grejer att det börjar bli klurigt med tillfällig förvaring av allt.<br />
Kändes sjukt tillfredsställande att stå och vika små nytvättade plagg, sortera i storleksordning, och lägga in prydligt på hyllor.<br />
Kära hjärtanes sicken hormonpåse man är!<br />
<br />
Jo vi har fixat vagn också. Valet föll på en Emmaljunga Viking, den perfekta kompromissen av våra behov och önskemål!<br />
Köpte för några veckor sen ett nytt chassi i modellen "lounge" (haha så fancy), med rejäla lättsvängda lufthjul och fantastiskt skönt handtag. Nytt, faktiskt. Men på rea.<br />
Sen kompletterade vi igår med en liggdel från Blocket. En svart, som jag å det bestämdaste inte ville ha. Men se, vi kom underfund med att man kan byta ut suffletten till en i klatschig kulör!<br />
Så nu står den svarta liggdelen här i vardagsrummet ändå, och är rätt fin måste jag tillstå. Å en gul sufflett är på väg på posten, även den köpt begagnad för en blygsam penning.<br />
Tänker att vagnen blir som en fräsig liten humla när vi drar omkring i gråslasket i februari. Är löjligt taggad! <br />
<br />
<br />
Nåväl. Nu ska jag sluta bränna sönder era hjärnor med mitt gaggande, och laga lite mat till mig och gullmannen som just kom hem från sin maratondag.<br />
<br />
Avslutar med liten bildkavalkad.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-21U4Mg6p1bQ/Wba8fQbYGiI/AAAAAAAACuk/thdWLYGKYIwoHEFIaoKv2FhuwaJsbVLagCLcBGAs/s1600/magevecka17.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="820" data-original-width="615" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-21U4Mg6p1bQ/Wba8fQbYGiI/AAAAAAAACuk/thdWLYGKYIwoHEFIaoKv2FhuwaJsbVLagCLcBGAs/s320/magevecka17.png" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-8PT2Rx4VHRg/Wba8gpCd79I/AAAAAAAACuo/EvWNR2OsLJYNkyTRFaHFkFXmvGtOP9h7gCLcBGAs/s1600/magevecka19.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="820" data-original-width="709" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-8PT2Rx4VHRg/Wba8gpCd79I/AAAAAAAACuo/EvWNR2OsLJYNkyTRFaHFkFXmvGtOP9h7gCLcBGAs/s320/magevecka19.png" width="276" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-AtnoNQgF2PY/Wba8hySb-pI/AAAAAAAACus/bZ3qNS5qa2kzOFgaURA1Y8Qvj-4tURGzwCLcBGAs/s1600/magevecka20.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="820" data-original-width="634" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-AtnoNQgF2PY/Wba8hySb-pI/AAAAAAAACus/bZ3qNS5qa2kzOFgaURA1Y8Qvj-4tURGzwCLcBGAs/s320/magevecka20.png" width="247" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-3ohGweWls9U/Wba8jlXDK2I/AAAAAAAACuw/xDE4Ruf0KqAkx0qE09S2Yf9wZrwQkXXGwCLcBGAs/s1600/ultraljud.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="820" data-original-width="1093" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-3ohGweWls9U/Wba8jlXDK2I/AAAAAAAACuw/xDE4Ruf0KqAkx0qE09S2Yf9wZrwQkXXGwCLcBGAs/s320/ultraljud.png" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Ja. Vet inte vad som hände med vecka 18-bilden, den blev helt enkelt för ful för bloggen (å då är jag ändå inte kinkig). Hoppas ni överlever utan den. Det hände ju inte så hemskans mycket mellan vecka 17 och 19 ändå, sizewise. Men vecka 20, hallå lejonkulan!<br />
Har förstått på kommentarer och jämförelser att jag kanske har en relativt stor mage. Fast alla är ju olika, och det spelar ju verkligen ingen roll. Men. Större mage kan tydligen tyda på mycket fostervatten, vilket gör bebben slätare i huden vid ankomst. Så jag tar det som nåt positivt (inte för att släta bebbar är bättre än skrynkliga meeen ni fattar).<br />
En mage är en mage är en mage. Alla är bra. Alla bebbar också. <br />
<br />
Längst ner syns vår suddiga lilla plutt som vägrade posera för stillbild i tydlig profil. Men knät är uppdraget och näven är knuten i alla fall, det tyder väl ändå på lite blivande kameravana..?<br />
<br />
<br />
<br />
'Til next time!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-39002579889698138492017-08-05T23:06:00.000+02:002017-08-05T23:26:18.660+02:00I'm back - äntligen en inspirerad lördag!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Ja! Efter flera monumentalt sega dagar utan lust och ork att göra
just nånting (inte så konstigt med tanke på skallens tillstånd kanske),
är det extremt skönt att från i eftermiddag känna igen sig själv igen.<br />
Fick lust att baka kladdkaka, göra fruktsallad, promenera, och det ena med det tredje. Så det gjorde jag.<br />
Och
en promenad gör alltid susen. Jag har så lätt att fastna nämligen, inne
och hemma, framför telefonen eller serier, när jag varit tvungen att
hålla mig stilla ett tag. Även när rastlösheten börjat komma krypande.
Det är så svårt att komma till skott och bryta sig loss, veta var man
ska börja!<br />
Att då ta en runda, om så bara en liten runt kvarteret,
är verkligen guld. Kroppen och hjärnan vaknar till, och jag kommer hem
med ny fixarmotivation.<br />
<br />
Efter kvällens promenad,
tillsammans med min vattkoppskurerande man, bestämde vi oss för att
hänga upp en darttavla som min käre far skänkt till oss, i garaget. Ok
det var helt och hållet min mans idé, men jag hakade entusiastiskt på!<br />
Så
vi tävlade lite (jag vann till slut med 4 poäng, inte för att det är
viktigt meeen) och dödade några spindlar, och fantiserade om att
uppgradera aktivitetscentra-möjligheterna i garaget ytterligare genom
att skaffa dit nåt begagnat gammalt pingisbord.<br />
Bara att rulla ut bilen på fyratimmarsparkeringen och fälla ut bordet och spela ju! Hur kul?!<br />
<br />
Nå,
nu är jag här i hemmets lugna vrå igen, och har redan börjat planera
för morgondagens middag... vad händer? Är det höstrutinlängtan som
kickat in? Eller bara the wonders of the promenix? Praktiskt, i vilket
fall.<br />
Imorgon innan mötet ska jag åstadkomma nåt slags pulled beef
på en fransyska som ligger i kylen och väntar, så nu står lergrytan och
gonar till sig med lite vatten i.<br />
Eller ja, jag åstadkommer ju
inte så mycket, slänger ihop lite grejer och skjutsar in i ugnen ba, och
åtta timmar senare äter vi resultatet.<br />
Tänkte testa ett recept
med lök, krossade tomater, salt och peppar. Mest för att det är typ det
vi har hemma. Hoppas det blir oäckligt.<br />
<br />
<br />
Jo
en annan grej. På måndag börjar jag jobba heltid. HELTID. Har inte gjort
det på hur många år som helst! Och aldrig på förskola. Har gruvat mig
massivt och undrat hur det ska gå. (Gillar verkligen inte att spendera
merparten av min tid på arbetet, och är väldigt tacksam över möjligheten
att ha sluppit det ett bra tag.)<br />
<br />
Men nu försöker jag
se det rätt positivt. Det är ju bara tillfälligt, i några månader, och i
syftet att jag ska kunna vara hemma så länge som möjligt med mitt barn
sen. Dryga ut mammapengarna så mycket jag bara kan. Fin målbild ändå!<br />
Plus
att det nästan känns lite skolstartspirrigt nu. Önskar bara att jag
hade användning för ett nytt pennskrin med spännande, färgglatt
innehåll.<br />
Men jag tänker i alla fall måla naglarna i nån fin färg, och vara så frökenmysig jag bara kan för de små trollen. <br />
<br />
Ser
det som en spännande utmaning! Och dessutom slutar jag ju tidigt var
tredje dag, och kommer ha goda möjligheter att ägna mig åt mitt ideella
arbete de dagarna. Samt att vila.<br />
<br />
Längtar dock redan
till månaden innan förlossning, då jag ska vara ledig och hemmafixa en
masse. Ser framför mig hur jag går runt och småmyser på ett moderligt
sätt, fixar storkok och brödbak för infrysning, bäddar i ordning i
spjälsängen, viker i ordning alla minimala kläder, osv.<br />
Får väl se hur verkligheten ser ut...<br />
<br />
Jo förresten jag kom på en konstig graviditetskrämpa jag har! Eller krämpa är det ju inte riktigt. Mer ett irritationsmoment.<br />
Nämligen
att det känns lite svullet och tjockt i svalget, nästan alltid. Inte så
det är svårt att andas, MEN, det är lätt att bli störigt illamående,
speciellt mitt i en måltid. Man sitter och slänger i sig god föda av
hjärtans lust, och så rätt vad det är så retas den där nerven i det
småsvullna svalget, och så tappar man helt suget att fortsätta äta.<br />
Samt att det är omöjligt att borsta tänderna utan att tjöjsas. Känns som kräkreflexen flyttat upp en decimeter i halsen.<br />
Ja, det är väl det jag har att klaga på.<br />
Plus att jag vill spy vid blotta tanken på sill, som jag i normala fall älskar.<br />
<br />
Intressant
va? Nån som känner igen? Vad mer vill ni veta? Frågar jag, som vore jag
värsta kändisbloggerskan. Men det är jag ju i princip såatteee.<br />
<br />
<br />
Nu blir det kvällsfika, tjipp å hej!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-Z2jwyDz5AMU/WYY3q_4aJ0I/AAAAAAAACuU/LmG5MVO106Ibk91w82guwQtB2W2x8QYNACEwYBhgL/s1600/jonapilkast.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="227" data-original-width="227" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-Z2jwyDz5AMU/WYY3q_4aJ0I/AAAAAAAACuU/LmG5MVO106Ibk91w82guwQtB2W2x8QYNACEwYBhgL/s320/jonapilkast.png" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><u>Suddig inblick i H:ssons aktivitetscentra</u></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-3206150205233281282017-08-03T13:46:00.000+02:002017-08-03T13:53:46.572+02:00Ett plus ett blir...?<br />
Men hallå där!<br />
Bara sju månader sen sist jag skrev, och ett helt liv har hunnit passera.<br />
<br />
Nä, inte riktigt. Det mesta är sig likt, med en liten - eller stor - skillnad: <br />
<b><i>Vi ska få en bebis!</i></b><br />
(Inser att chansen är rätt stor att du som läser detta redan vet om 'et, men ah du kan väl spela med lite?)<br />
<b><i> </i></b><br />
I slutet av januari beräknas den titta ut, så det är alltså max ett halvår kvar. Tiden går så fort, och så långsamt!<br />
<br />
I drygt två månader har vi vetat om denna glada överraskning, och än så länge känns ingen panik, bara ett lugn och en stor glädje. Många frågor och funderingar såklart, men inte så mycket aktiv oro. Visst, vi är väl medvetna om att mycket kan hända och gå fel. Men så är det ju med allt i livet. Varför ta ut oroskänslor i förskott? Sånt kan man ju inte alltid styra såklart, och därför är jag väldigt tacksam över mitt -och J's - enorma inre lugn.<br />
<br />
Är alltså i vecka 16 (15+1) nu, och mår generellt bra. Har inte haft så många klassiska graviditetsbesvär, knappt nåt illamående. Lite extra trött bara.<br />
Däremot har mitt huvud varit extra jobbigt och bråkigt. Intensivare migränattacker, mer vardagshuvudvärk.<br />
Dels pga. hormonförändringar, säkert, men också pga. att jag inte kan kapa värktopparna med Treo nu. Alvedon är det enda som gäller, och det vill jag inte ta för ofta. Dessutom är det för amatörer, och hjälper föga.<br />
Har fått triptaner mot migränen, de funkar helt okej även om de inte utplånar hela eländet. Men de hjälper mig att sova bort mycket av smärtan i alla fall.<br />
<br />
Nå, nog om detta, vem vill läsa ingående om ens sjuka huvud? Väldigt tråkigt ämne. Men just nu framträdande i min vardag.<br />
(Inne på fjärde dimmiga dagen i rad nu, men hyser hopp om att orka åka och handla lite mat snart i alla fall, och kanske städa hemmet också.)<br />
<br />
Hursomhelst. Eftersom jag alltid sett det som självklart att jag nån gång i livet ska vara en mamma, så ser jag såklart mycket framemot detta äventyr! Känns helt overkligt fantastiskt och gulligt och omvälvande att jag - okej, <i>vi</i> - ska få en alldeles egen sötdoftande ljuvlig bajsmaskin, när man mediterar över det.<br />
<br />
Samtidigt känns det dock rätt abstrakt fortfarande, även om vi såg vår gulliga lilla körv på ultraljud redan i vecka 11, när den var 3 cm liten.<br />
<br />
Vi försöker mest strukturera upp förmånligast möjliga föräldraledighetsplaner, ta oss fram i barnvagnsdjungeln (lättkörd vagn som får plats i en Golf 2017-skuff, tips mottages tacksamt!) och planera rent utrymmesmässigt i hemmet för det här lilla tillskottet.<br />
En bebbe i en tvåa lär väl inte vara några problem egentligen, men vi hoppas på att kunna byta till oss en trea i samma område, ganska snart. Inte minst för att få ett extrarum till påhälsande släktingar; något säger mig att de kommer dyka upp mer frekvent framgent.<br />
<br />
<br />
Nu hör bebben när vi pratar, och rycker tydligen till om höga ljud dyker upp nära magen. Den övar på andning och ansiktsuttryck, tuffa moves, samt har börjat bilda mekonium (läs beckbajs). Bland annat. Full huggning där inne, helt enkelt!<br />
<br />
Inom några veckor ska jag tydligen kunna känna hur den rör sig. Då blir det nog snäppet mer verkligt, alltihop.<br />
<br />
<br />
Jag har även börjat föreviga den lilla kalaskulan som blir allt svårare att dölja, och i äkta blogg-anda börjat trixa med bilderna i nån pluttenuttig shabby chicig app?! Skyller allt på hormonerna, och bjuder till... varsågoda:<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-bOLR-2BVo-o/WYMKkYeAplI/AAAAAAAACt4/HWSXUJrZ8KsR1kFnGV4f9U2j9-7nyPImQCLcBGAs/s1600/magevecka15.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="820" data-original-width="745" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-bOLR-2BVo-o/WYMKkYeAplI/AAAAAAAACt4/HWSXUJrZ8KsR1kFnGV4f9U2j9-7nyPImQCLcBGAs/s320/magevecka15.png" width="290" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-vqis-Ut76Zg/WYMKlx-TmfI/AAAAAAAACt8/7LPSZda8vjcEFF3-fUxdug-nC9Kq7VzxACLcBGAs/s1600/magevecka16.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="820" data-original-width="615" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-vqis-Ut76Zg/WYMKlx-TmfI/AAAAAAAACt8/7LPSZda8vjcEFF3-fUxdug-nC9Kq7VzxACLcBGAs/s320/magevecka16.png" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
Jo. Jag äger fler plagg än den där klänningen. Och ja jag döljer nån ful folderhållare på vårdcentralens toa med ett knöligt hjärta.<br />
Och jo, det är kul att se hur formen ändras så snabbt, från lite mer jämnsvullen förra veckan, till mer tydlig lillboll denna vecka.<br />
Tycker i alla fall jag.<br />
<br />
<br />
Risken finns att jag börjar skriva oftare nu... *tappar genast halva läsarskaran*<br />
Detta är ju ett ganska kul ämne att uppdatera och vilja skriva av sig om!<br />
I alla fall om man är drabbad själv, hehe.<br />
<br />
Nå, nu blir det uppryckning i det lilla hushållet.<br />
<br />
<br />
Peace!<br />
<br />
<br />Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-65303986629914215342017-01-15T19:14:00.001+01:002017-01-15T22:20:39.336+01:00Projekten, Sundsvall och Pippi Långstrump<br />
Det här med att påbörja projekt är jag ganska bra på.<br />
Att avsluta dem... inte lika skillad på det.<br />
Men idag blev ett färdigt, nämligen tillverkandet av vårt bröllopsalbum!<br />
<br />
Alltså, tillverka låter lite väl craftsy, har inte direkt byggt ihop självaste pärmarna och arken. Bara klippt, klistrat och skrivit små försök till käcka kommentarer i marginalerna.<br />
<br />
Roligt att ha det färdigt till vår treåriga bröllopsdag (onsdag). TRE! Ja. Var tar tiden vägen, osv, det går ju fortare för varje år, etc.<br />
<br />
Andra grejer som är på gång: hänga upp tavlor som bara står lutade här och där mot diverse väggar, plantera kryddväxter och försöka få till nåt slags örtagårdskänsla i köksfönstret, skriva klart den där barnboken jag började knåpa på (och konstnärsgeniet Febe började illustrera) för typ två år sen, lära mig hantera en systemkamera vi har liggandes, läsa ut alla böcker jag påbörjat, fortsätta lära mig gitarr av min eminente speleman... ja ni fattar.<br />
<br />
Varför är det så lätt att börja snöa in på nånting men så svårt att fortsätta vara... insnöad?<br />
<br />
Jo jag vill måla sovrumsväggarna också. Halvmörkt, i nåt slags mellanting mellan olivgrönt och grått. Varmt, men inte geggigt.<br />
Vad tror vi om det? Skulle inte inredningsdetaljer och annat komma fram på ett trevligt sätt? Skulle det inte vara inbjudande, vilsamt och alldeles underbart?<br />
<br />
Det tror jag...<br />
<br />
Hursomhelst.<br />
<br />
För ett tag sen sa J till mig när vi hade lagt oss på kvällen:<br />
"Du är min räka."<br />
Jag: "Rosa och knölig?"<br />
J: "Nä, liten och älskar havet... Och pepparkornsögon."<br />
<br />
Ganska kul tycker jag. Och sant, får en väl tillstå. <br />
<br />
<br />
Oh, i detta nu spelas "I think of you" med Rodriguez i det lilla hushållet. Vi dansade nåt slags liten bröllopsvals till den, när det begav sig. För tre långa år sen, hähä. Lite nostalgiskt, ändå.<br />
<br />
För övrigt har detta år nog varit vårt bästa. Hittills. Vi har lärt känna varann bättre, lärt oss landa och vila i våra nya roller i livet, jobbat ihop oss till ett riktigt tajt och mysigt litet team, och haft mycket roligt för oss, här i vår lilla vardag. Samt blivit något lite piggare.<br />
J gör mina dagar mer gyllene, han plåstrar min själ när den behöver det, han klappar, kramar och förstår så bra. Jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag skulle göra utan honom.<br />
Och det är fint att få känna så.<br />
<br />
<br />
Jag kollade på alla avsnitt av Pippi Långstrump förra veckan, de låg ute på SVTplay. Har nog knappt sett dem sen jag själv var ett barn och tyckte Pippi var ganska STOR. Skum känsla.<br />
Hursomhelst så fann jag mig själv väldigt engagerad i det hele. Twittrade ett halvt dygn om olika intryck.<br />
Och än är det inte över, ty här kommer mer... <br />
<br />
Vad mysigt det är! Såna härliga färger och miljöer. Minns att jag fick drömlivskänsla av godisbutiken med omnejd när jag var liten.<br />
Nu vet jag att det ju är i Visby! Där jag vandrat omkring, levt och frodats. Kul.<br />
Fast på vintern bor de tydligen i en annan stad... föga logiskt... kanske inte inte det mest ologiska med hela storyn, men ändå. <br />
<br />
Prussiluskan var ju dock inte alls så gammal och tantig som jag mindes. Pippi inte lika vuxen. Inte heller lika störig som jag hade för mig. Hon var faktiskt mest skön. Väldigt modig. Samtidigt sårbar och ensam.<br />
Gillar hennes inställning, önskar jag hade mer av den själv. När Tommy och Annika frågade om hon kunde åka skridskor till exempel. Då svarade hon enkelt att hon aldrig hade gjort det, så det kunde hon väl säkert.<br />
Va! Det var väl old news för alla, men strunt samma. Jag ska anamma den attityden i mitt liv från och med nu.<br />
<br />
<br />
<br />
Och hallå, hennes pappa är Beppe Wolgers - så härlig person plus karaktär! Hade också blivit förtjust om jag var Prussiluskan (men tack och lov ändå, att jag inte är hon).<br />
<br />
Och så Herr Nilsson då. He cracks me up med sin blotta existens. Så liten och retig. Identifierar mig mest med honom, av alla karaktärer. <br />
<br />
Det störigaste i serien är kanske att de sjunger lite väl mycket och frenetiskt. Och alla barn som blåser så mycket i lerduvor. Vad är dealen?! Fattar ju att Pippi köpt dem åt barnen, men kom igen, så kul kan det inte vara att blåsa och spela i oändlighet. Låter bra gör det inte heller.<br />
Och så Tommy då. Den gubbige lille pojken med schitzofren dialekt. Men han är ju snäll i alle fall.<br />
<br />
<br />
<br />
För övrigt var vi i Sundsvall i jul- och nyårstrakten. Det var mysigt, vilsamt, intensivt, roligt och lite nostalgiskt.<br />
Vi spenderade bland annat några timmar hemma hos Jacob och Rebecka, som skaffat trea (men bor kvar i Korsta, känns tryggt ändå) och hund. Det slog mig då - så vuxna vi är nu! Jag, kakan och Jake-a-roo vid ett matsalsbord med varsin livskamrat. Det kändes så annorlunda. Som förr men ändå helt nytt. Som förr men mycket bättre. Fint.<br />
<br />
Vi var på mysig middag hos Julia och Amadeus också, i det lilla huset med lilla Dagny-katten. Lite samma känsla där.<br />
<br />
Ett kvitto på att man inte är nån youngster längre.<br />
<br />
Ack så befriande!<br />
<br />
<br />
Oooch så hann vi bada tunna, basta, lära känna holländare, promenera på isig sjö, spela pingis, gå på traditionsenlig släktmiddag (denna gång slapp vi tack och lov firmajulfesten med stort f som vi överraskande nog fick uppleva på Chow praya river för två år sen), gå på möten och i tjänsten, och hemmamysa med mina mästermysare till föräldrar. Bland annat.<br />
<br />
Det var alldeles lagom att åka hem efter en vecka.<br />
<br />
Ja, Göteborg är nog hem för oss. I alla fall just nu. Och ibland måste man ju vara i nuet, ändå. Vi har det fint här i vår lilla tvåa. Vi kämpar på.<br />
Snart börjar det verkliga livet, tills dess gör vi det bästa av denna kuliss. Och gläds åt stort och smått när så är möjligt.<br />
<br />
<br />
Ta hand om er, och tack för tålamodet med detta rödtrådsbefriade inlägg!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-18763020687396673862016-12-20T11:30:00.000+01:002016-12-20T11:30:19.425+01:00Cleaning out my closetJag har läst igenom alla gamla blogginlägg.<br />
<br />
Jag har skrattat en del, men också skämts en del.<br />
<br />
Jag har redigerat och raderat obekväma, ogenomtänkta inlägg.<br />
<br />
Jag har konstaterat att även om man aldrig blir fullärd eller perfekt, så OJ vad jag hade mycket att lära, som 20-22-åring. När jag trodde att jag var rätt vuxen. Har ofta känt mig så lillgammal, klok, förnuftig... och det har jag säkert varit, på många sätt.<br />
<br />
Men också naiv, obalanserad och dumdristig.<br />
<br />
Det är ett livsverk att få sin "uppfattningsförmåga övad", och jag har mycket kvar att slipa på.<br />
<br />
Men när jag läste vissa grejer undrade jag om jag verkligen var samma person då som jag är nu. Samtidigt förstod jag bättre vad som gjort mig till den, hur, jag är idag. <br />
<br />
Vet att ett fåtal personer läst denna blogg i många år. Hoppas att du/ni förstår att det var en kalv på grönbete som skrev, back in the days.<br />
<br />
Kommer inte att göra allt perfekt, eller skriva perfekt, hädanefter heller. Men har lärt mig mycket på vägen. <br />
<br />
<br />
<br />
Peace!<br />
<br />
/Kalven som börjar bli en stor koShttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-5510383530172382202016-09-03T15:15:00.002+02:002016-09-03T15:21:40.890+02:00Om romantikhets och firandeångest <br />
Idag firar vi treårig förlovning. (Grattis till oss!)<br />
Eller tja. <br />
Egentligen är själva ringbytardagen den 5/9, alltså i övermorgon. Men eftersom det är en måndag tänkte vi partaja idag, lördag, istället. <br />
<br />
Det går sådär, dock.<br />
<br />
Jag får alltid lite ågren på såna här kärleksrelaterade högtidsdagar, eftersom de av nån anledning är så viktiga för mig. Jag laddar upp länge, vill planera detaljerat, göra nånting extra. <br />
Vill överraska och bli överraskad. Hitta den perfekta presenten till J, och helt plötsligt bli överöst med värsta blomregnet av honom. Vill att vi ska vara extra snygga, extra kära och extra lyckliga såna här dar.<br />
Vilket såklart rätt ofta resulterar i motsatsen. <br />
<br />
Nä, inte så illa kanske. Vi har det ju mysigt ihop allt som oftast, även idag. Men ni fattar. Ofta när når ska firas eller vara speciellt, är nån av oss väldigt trött eller sjuk eller både och, vädret tråkigt och inspirationen låg.<br />
<br />
Idag, till exempel, är jag är migränig samt mens- och gråtful, med skuggor under ögonen och noll procent utstrålning. <br />
Och varför gråtful? Just eftersom att inget får gå fel denna dag, eftersom det är en dag att fira (och kanske lite pga. hormoner), så blir varje liten fadäs en katastrof, varje litet missförstånd ödesdigert och varje uns av vanlig vardagskänsla ett hot mot hela alltet och själva vår existens.<br />
<br />
Så nu när jag inte orkat planera en helt fantastisk dag, inte ens orkat städa färdigt lägenheten, inte köpt hem nån god mat, inte hittat nån present till J, inte blivit överraskad... ja då är allt plötsligt värdelöst och grått. <br />
<br />
Fast egentligen duger det alldeles utmärkt, och J är helnöjd. Han tar allting med ro och inser att det finns många dagar att göra mysiga grejer på. <br />
<br />
Vi hemmamyser med bra musik, pannkakor tillagade av J, en massa kaffe, och Forzaspelande. En restaurangbokning väntar ikväll, och innan det ska vi på det enda i överraskningsväg jag ordnat - en parfotografering (inget snuskigt) hos fantastiska Angeliqa Daldorph (asoraphoto.com) i fin utomhusmiljö. <br />
<br />
(Det är dock inte en överraskning längre, för jag berättade för J förut, när jag grät ännu mer pga. jag hade gråtit och förstört dagens ansikte. Oh well.)<br />
<br />
<br />
Nu var planen att vi skulle sprätta en flaska fin champagne också, som vi fått i bröllopspresent (och som enligt anvisningar ska sparas till vår tioåriga bröllopsdag... men det är nog inte helt realistiskt)... men jag vet inte. Med rådande sinnestillstånd känns det mer som en tröst än som ett fir, att öppna den. Dessutom vill jag inte riskera att få ännu fulare och mindre huvudvärksögon. Det är inte så snyggt på bild. <br />
<br />
Får se hur vi gör.<br />
<br />
Jag skriver inte detta för att klaga, utan mest för att skildra livet som det är. Tror att många känner igen sig. Det här med press och förväntningar på en viss dag, det kan förstöra så mycket. Tack och lov att vi inte firar födelsedagar och en massa annat jox!<br />
<br />
J och jag, vi har det som bäst i den vanliga vardagen. Små oglamourösa, till synes oviktiga handlingar av kärlek och omtanke. Spontana små utflykter och infall. Det är det som räknas. Som är det viktigaste. Och det är han bäst på.<br />
<br />
Att jag ibland längtar efter filmisk romantik, det är bara för att jag är ett barn av min tid, med kvardröjande tonårsfantasier gödda av romcoms och förhållanden man beskådat på avstånd. Där man bara ser det där extravaganta, men inte vet hur de har det till vardags.<br />
<br />
Det vi har är bättre, jag vill inte byta bort det mot allt hollywoodfluff i världen.<br />
<br />
<br />
Nu ska jag täcka det här puffiga fejset med smink, släppa ut håret, dra på mig en klänning och ha en helt vanlig höstlördag med mitt hjärta. För det är ju faktiskt hur mysigt som helst.<br />
<br />
<br />
<br />
Peace.Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-85486023623141937562016-05-22T16:44:00.000+02:002016-05-22T19:37:24.747+02:00Mina two cents om att vara vikarie<br />
Jag arbetar, som de flesta av er (min enorma läsarskara hähä) vet, som vikarie på olika förskolor i en av Göteborgs stadsdelar.<br />
Det har, som alla andra jobb, både för- och nackdelar.<br />
Den största fördelen är såklart att få träffa så många underbara kids, som ger en så mycket kärlek och rolighet! <br />
<br />
Synen på vikarier bland andra vuxna dock, den är - tja, vad ska man säga? Blandad, förstås, beroende på vem som tittar. Men man hör och läser ju en hel del från upprörda föräldrar om det ELÄNDIGA i att deras barn måste möta så många vikarier på dagarna. Det blir otryggt för dem med nya ansikten så ofta, och så vidare. <br />
<br />
Om detta kan man säga mycket. Det är fint att föräldrar är måna om sina barn, såklart.<br />
Men...<br />
<br />
För det första: om fler föräldrar höll sina barn hemma när barnen var sjuka, och lät dem tillfriskna ordentligt innan de skickades tillbaka, skulle inte personalen bli sjuk i lika hög grad - och färre vikarier skulle behövas. <br />
<br />
För det andra: är det inte tur att det finns en drös vikarier att sätta in så att förskolornas verksamhet kan fortgå och föräldrarna kan ägna sig åt sina förvärvsarbeten? <br />
<br />
För det tredje: alla förstår nog att föräldrarna vill barnens bästa och är oroliga för dem, men kan det kanske även vara så att de ibland underskattar både barnens och vikariernas förmåga att knyta små vänskapsband med varann? <br />
Jag upplever att många förskolebarn ofta är nyfikna på nya ansikten, och verkar tycka det är rätt kul och spännande att träffa fler vuxna som bryr sig om dem och vill ta hand om dem. <br />
(Andra barn tycker att det är jobbigare, och då försöker vi såklart ta hänsyn till det i möjligaste mån, och låta ordinarie personal ägna sig mer åt dem.) <br />
<br />
Det är ett spännande, roligt, intensivt, givande, bitvis slitigt och utmanande jobb. <br />
Jag vet ju sällan dan innan var jag ska hamna nästkommande arbetsdag, vilka tider jag ska jobba eller vilka jag ska träffa.<br />
<br />
Den gångna veckan jobbade jag fyra dagar på fyra förskolor. Även om jag känner till ett av ställena väl, och ett annat ganska väl, är det väldigt många nya intryck att försöka smälta och pussla ihop i hjärnan. <br />
Vad heter personalen på detta ställe? Vad tycker de om vikarier i allmänhet (det skiftar mycket beroende på var man hamnar, och man känner av läget och respektnivån rätt snabbt) och mig i synnerhet? <br />
Kommer dem från grannavdelningarna att hälsa på mig, kanske till och med byta några ord när vi alla är utomhus med barnen senare?<br />
<br />
Och så är det då sammanlagt ca 20 barn per dag (= ca 80 per vecka) som jag helst ska kunna namnen på, och lära känna lite. Veta hur jag bäst approachar dem, hjälper dem, tröstar dem och förmanar dem när så behövs. Veta vilket förhållningssätt och vilka regler som gäller på just det ställe jag inkallats till för dagen.<br />
<br />
Vad får barnen göra och inte? <br />
Vilka gränser kommer just denna barngrupp att testa nu när en ny fröken dykt upp? <br />
Hur är rutinerna? <br />
Hur stor plats ska jag ta, och hur mycket ansvar?<br />
<br />
I jobbet ingår såklart också möten med barnens föräldrar. Ca 80 föräldrar på en vecka då. Eller ca 100 kanske är mer rimligt, eftersom det ibland är så att en lämnar och en annan hämtar.<br />
<br />
Och detta för mig till nästa tanke/åsikt/fundering. Jag läste en krönika av Joakim Lamotte för nån månad sen eller så, om hur han störde sig på att vikarierna inte kom och hälsade eller presenterade sig när han kom till förskolan för att hämta sitt/sina barn. <br />
Jag kan inte tala för exakt vilket bemötande han fick (eller inte fick), och tänker således inte säga nåt specifikt om det.<br />
Visst, det är absolut beklagligt när folk inte kan föra sig socialt på sina arbetsplatser. Jag förstår frustrationen.<br />
<br />
Men jag vill ändå tro att de flesta gör sitt bästa.<br />
<br />
I vikarieinstruktionerna står tydligt att vi ska hälsa och presentera oss för föräldrarna. Något jag ser som självklart, det hör ju till vanligt hyfs.<br />
<br />
Jag försöker få kontakt med alla föräldrar som kommer och går, om jag alls är i närheten av dem, och särskilt om jag är den enda yrkesutövaren i rummet/lokalen. Naturligtvis. <br />
<br />
Jag säger försöker, eftersom det inte alltid är så lätt. <br />
<br />
En del föräldrar kliver in/ut, hejar förstrött, ser över huvudet på en (eller nån helt annanstans) med blicken på ivrig jakt efter sitt barn och kanske en ordinarie personal. <br />
<br />
Det är jättefint att fokuset ligger på barnen! Jag blir lite rörd varje gång ett barn och en mamma eller pappa återförenas i en rejäl kram efter en lång dag, och båda är lika lyckliga.<br />
<br />
Ni förstår säkert vart jag vill komma, dock. Att bli förbi-tittad flera gånger om dan gör att man till slut blir liiite mindre hågad att typ armbåga sig fram, tvinga till sig förälderns uppmärksamhet för att för miljonte gången - som det känns - säga "hej jag heter Sanna och jag är vikarie här idag". <br />
Man gör det ju, så gott man kan. <br />
<br />
Men föräldrarna själva underlättar så otroligt mycket när de själva tar initiativ. Ser en i ögonen, hejar, kanske rentav på eget initiativ frågar "är du vikarie?". Ganska många gör så, och jag älskar dem för det.<br />
(För att inte tala om de gullisar till vårdnadshavare som köper säsongsavslutningspresenter åt en när man jobbat ett tag på deras barns place - snacka om oförtjänt ära att få sånt!)<br />
<br />
Med detta menar jag inte att alla måste komma fram och hälsa på vikarien; jag ber bara om lite förståelse från föräldrahållet, från dem som undrar varför vikarien är nonchalant eller dylikt. Det kanske inte är alltid nonchalans. Det kanske bara är så att hen inte orkar stå och stirra och känna sig påträngande för den där miljonte gången, i väntan på en möjlighet att sträcka fram näven och tjingsa. <br />
<br />
Det var inte heller min mening att gnälla ur mig nu, jag ville bara ge min sida av saken. <br />
<br />
Tack för ordet!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-46085838973239075642016-04-03T10:52:00.002+02:002016-04-03T11:33:39.155+02:00Reflektion, sockerJahaja. Nu har det ju gått ett tag sen den sockerfria månaden tog slut. Hur tänker vi kring den? Jonathan har fått upp ögonen för hur mycket dolt socker man får i sig via maten, och vi tycker det känns rätt äckligt. Försöker även i fortsättning undvika det så mycket vi kan, men inte på ett fanatiskt sätt (om vi till exempel är bjudna på fika nånstans, så kommer vi inte dissa skinkan eller motsvarande för att den innehåller socker... osv).<br />
<br />
När det gäller renodlade sötsaker kan vi konstatera en hel del. Till exempel att det mesta ju är <i>fruktansvärt </i>sött! Det känns så tydligt på ett helt annat sätt när kroppen varit helt utan sånt en period. Vi "firade" att månaden var över med några naturgodisar som hade väntat på oss i skafferiet. Men de smakade ju bara socker, vi åt högst en hel var.<br />
Och så kom mina föräldrar hit, och pappa köpte delicatobollar till lördagskaffet. Jag såg faktiskt framemot att äta en... men tvi vale, det bara sockerknastrade i munnen, så det räckte med en halv.<br />
<br />
MEN. Två dagar senare, i Gislaved, hade jag ju ändå mjukat upp lite, bland annat med det nämnda, och så en liten skvätt glass på söndagkvällen. Och innan jag visste ordet av, stod jag där ensam i köket, och tryckte i mig en hel delicatoboll. Nu var den god igen.<br />
Sen bjöds det på paradischoklad, och jag åt 4-5 bitar utan problem.<br />
<br />
Då kände jag att... nä. Om jag tillåter mig själv att äta sånt, så äter jag. Med känslan att har jag väl börjat så spelar inte mängden nån roll. "Har redan ätit socker idag så det är lika bra att köra på." Blir helt careless på en gång.<br />
<br />
Så jag har fortsatt sockerförbud för mig själv. Inte hundra procent nolltolerans, men gällande sötsaker så är det begränsat till väl valda festliga tillfällen. Men såhär i vardagen, en chokladkaka på fredag kväll, en kafébiskvi då och då mitt i veckan... det funkar inte för mig.<br />
<br />
Mår ju bättre utan. Är nästan helt osvullen i handlederna (socker triggar ju inflammationer, så om man som jag har fibromyalgi eller annan inflammatorisk sjukdom, bör man ju vara extra försiktig med vad man stoppar i sig), känner mig lättare och piggare i kroppen, har jämnare energi (kan hålla igång med alla möjliga sysslor och hittepågrejer en hel dag, om inte huvudvärk eller annat sätter käppar i hjulen förstås), klarare i huvudet, gladare, osv osv. <br />
<br />
Och på ämnet sjukdomar, så har vi inte varit förkylda nåt sen vi började med detta. Jo jag var hostig och trött i fyra dar ungefär. Men inte alls så sänkt och slemmig som jag brukar bli. Och Jonis blev inte smittad alls.<br />
<br />
Jonis vaknade däremot i måndags i Gislaved och kände sig irriterad från start. Sen gick hans blodsocker och humör upp och ner som en jojo hela dan. Det visade sig att han fått i sig mer socker än han trott på söndagen. Det var <i>så </i>tydlig skillnad på honom.<br />
Så jo, han är också rätt motiverad att fortsätta på den inslagna vägen, vårt nya piggare liv.<br />
<br />
Det känns också härligt att vi kan äta frukt och lite honung utan att sötsuget triggas (vet att alla inte klarar det, men det funkar för oss och det är vi tacksamma för).<br />
<br />
Så nu ska jag skära upp lite söndagsgodis - honungsmelon och mango - och fortsätta ha den slappaste dagen i mannaminne (fast är änna sugen på en promenad också). <br />
<br />
Justja! På sammankomsten igår blev jag erbjuden godis från höger och vänster. Men åt inte en endaste bit! Känner mig stolt. Satte visserligen i mig en hel Läkerolask (JAG VET att det inte heller är nyttigt så off with the pekpinnar) istället, men ändå.<br />
<br />
Justja igen! Jag gick ner 3,5 kg på fyra veckor, bara av att ta bort allt socker. Ändrade inte på nånting annat. Lite talande ändå.<br />
<br />
Nåväl. Häpp!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-34146858702733927162016-03-15T17:04:00.003+01:002016-03-15T17:07:04.998+01:00Förkylning, frukter och filmkväll<br />
Häj!<br />
<br />
Nu har vi klarat av tre nästintill helt sockerfria veckor, och är således inne på den sista av de avtalade. <br />
<br />
(Skriver "nästintill" pga. det blev ju några missar här och där, plus att vi ju äter lite honung ibland, och njuter hejvilt av frukt någon gång om dagen. <br />
Vissa är ju väldigt noga med att påpeka att "det är ju faktiskt också socker"... och jo vi vet det, men det innehåller ju så mycket mer än så, och är dessutom smart och naturligt portionsförpackat - i alla fall frukterna - så man vet ungefär hur stor dos som är rimligt att intaga. Varsågoda för lång parentes!)<br />
<br />
Det har gått superbra. Vi kommer nog förlänga denna period med några veckor till, och sedan typ resten av livet hålla oss till att äta socker på helgerna eller vid väl valda tillfällen. Hähä. Inte sådär titt som tätt i vardagen, som innan, i alle fall. <br />
Nu har vi ju i färskt minne alla förbättringar som skett i våra kroppar. Och dessutom på pränt här i bloggi.<br />
<br />
Har jag skrivit om min huvudvärk förresten? Ursäkta tjatet i så fall, för här kommer det igen. Upplever att den kommer mer sällan. Men visst, den finns kvar. Än så länge. Dock eskalerar den inte på samma sätt som innan, utan om jag vaknar med den så vet jag att den förmodligen inte kommer förvärras till outhärdlighet. Den kan rentav klinga av när jag klivit upp, vevat igång kroppen och fått i mig lite mat och dryck. <br />
Vågar boka mer grejer, lita mer på att kroppen ska funka som den ska, och att jag ska orka med en heldag av vad som nu väntar. Obeskrivligt skönt!<br />
<br />
När vi handlar lägger vi mycket mer krut på frukt och grönsaker nu än tidigare. Det känns nyttigt, gott, roligt, färgglatt och generellt rätt fantastiskt. <br />
Jag kan till och med tycka att en hel apelsin är lite för söt att äta rätt opp och ner.<br />
Ni fattar ju. <br />
<br />
... Japp, vi har blivit såna där människor som säger att frukt är godis... suck. Men det är för att vi på riktigt tycker det nu! Och det är ju härligt ändå. Skaparens fina, nyttiga godisgåva till oss jordbor. <br />
<br />
I fredags hade vi filmkväll med Karin. Gruvade mig lite för att berätta för henne om vårt projekt och säga "ta med godis till dig själv om du vill" (för man vill ju inte verka tråkig och präktig, och huuur står man emot en skål löskarra en fredag kväll när man har den inom räckhåll?! det ultimata testet för mig)... men hon blev pepp på en nyttig mysafton. <br />
Så vi vräkte i oss pistagenötter, fruktsallad featuring jordgubbar och grädde, samt morots- och gurkstavar med creme fraiche-dipp. Samt en flaska franskt gott vino (om man vill undvika "för sött" vin skall man försöka hitta sånt med max 3g sockerarter per 100g; innehåller det mer än så, kan man räkna med att socker har tillsatts efter jäsningsprocessen... så bye bye syltiga zinfandelpavor...).<br />
<br />
Tydligen var detta snacks mycket energigivande eftersom vi satt uppe till nästan tre och avnjöt alla möjliga nittiotalsmusikvideos som efterfest när "My best friends wedding" ebbat ut.<br />
<br />
<br />
<br />
Jahapp. Nu sitter jag här och är småsjuk med en jättejobbig hosta och öm bröstkorg/lungtrakt (får alltid nåt bronkitaktigt när jag blir minsta lilla förkyld, och blir dessutom skakis och vek av bricanylen, så jag är helt enkelt inte mycket att räkna med i detta tillstånd). <br />
MEN. <br />
Har ej varit tillnärmelsevis så däckad som jag brukar! Detta elände smög sig på lite smått redan i fredags eftermiddag, men jag har ändå kunnat vara igång fram till söndag eftermiddag. Igår jobbade jag hela morgonen, men pga. mkt besvärande hosta gick jag hem vid 11. <br />
<br />
Visst, har varit lite hängig och så, men inte alls sådär ofräsch och genomförkyld-i-minst-en-vecka som brukligt är. Känner mig sannerligen på bättringsvägen nu, inspirerad, träningssugen och dan. <br />
<br />
Såklart kan dålighetsgraden skilja från en förkylning till en annan, men vill ändå tro att kosten spelar in. Trots allt är det ju så att socker minskar aktiviteten i de vita blodkropparna (som bekämpar bakterier och virus). Om man till exempel trycker i sig två burkar läsk (vad är det, typ tre glas?) minskar effektiviteten i nämnda blodkroppar med NITTITVÅ procent i upp till fem timmar. <br />
<br />
Så det här med att trösthäva glass, godis och läsk när man är hemma syk = jättedålig idé. <br />
<br />
<br />
Mhm, något pladdrigt inlägg pga. eftermiddagskaffe och inspirerad hjärna. Men nu ska jag övergå till ett annat skrivprojekt istället, och låta er vila ögonen en stund! Eller vad ni nu vill göra.<br />
<br />
Peace!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-21534879822471091142016-03-10T19:12:00.001+01:002016-03-10T19:25:23.174+01:00Om att vara sockerfri på resande fot<br />
Ytterligare en vecka har gått sen jag sist skrev. Då var vi precis på väg att packa in oss i bilen och roadtrippa till Uppsala. Fem timmar i bil. Utan godis. Hur skulle det gå?!<br />
Bra, visade det sig. Vi hade en burk med fruktbitar i och en med nötter, mandlar och torkade plommon, och detta klarade vi oss fint på. Kände oss inte sömniga en enda gång under resan.<br />
<br />
(Och som en liten bonus stannade vi på en Preem-mack i Alingsås och köpte en massa kaffe av en trevlig kassaherre som visade sig vara ifrån Lycksele. Vi förenades i lite norrländska ord och fraser, utbytte korta varianter av livsöden, och sedan var det dags att rulla vidare. Fint innehåll till livet, sånt där. Samt gott med kaffe.)<br />
<br />
Väl framme i Uppsala hittade vi på diverse upptåg med AnnaKarin och Philippe - besökte Stockholm och ett mysigt gamla stan-kafé, åkte till Dalarna för en dag i slalombackar, med mera. <br />
Såna saker som vanligtvis medför många intag av sötsaker alltså. <br />
Jag hade gruvat mig, nästan varit beredd på ett litet nederlag.<br />
<br />
Men se, jag klarade mig! Jonis med, men han är ju inte lika mycket sockerråtta som mig (lustigt nog, eftersom han uppenbarligen är mer sockerkänslig, och känner större skillnad i måendet av att vara utan, än vad jag gör). <br />
På kafét drack jag färskt mynta-te och åt en melonskiva (genialisk sak att sälja som kontrast till allt sötebröd). <br />
Och till skidäventyret hade AnnaKarin kokat ihop en fantastiskt god och mäktig varm choklad, på mjölk, grädde, massor av kakao och en liten skvätt honung. Den ihop med några ostmackor och lite termosvarm korv (urk) mättade alldeles utmärkt. <br />
<br />
Om aftonen mumsade vi på frukt- och bärsallad med grädde. J tyckte det var det godaste nånsin. Typ. <br />
<br />
<br />
När vi bilade hemåt igen på söndagen, blev vi hungriga ungefär halvvägs. Funderade på att gå in på Max i Örebro och ta en kycklingsallad... men efter lite googlande på innehållsförteckningar kröp det fram att de har tillsatt socker i nästan varenda ingrediens (även grönsakerna). Vi tappade lusten totalt, och begav oss till Ica istället. Köpte ett packe vattenmelonskivor, ett gäng franska ovala världsgoda miniostar och en påse nötmix. Det räckte bra. <br />
(Men det var en väldig lättnad att ha tillagad mat väntandes hemma i frysen vid hemkomsten.) <br />
<br />
Med detta vill jag ha sagt att det faktiskt är lättare än man (läs: jag) trott att hålla fast vid sin sockerfrihet. Resor och friluftsutflykter är ju tillfällen då det är väldigt lätt att ta sin tillflykt till diverse sockriga födoämnen, men tänker man bara liite bredare än vanligt så finns ju fullgoda alternativ nästan överallt. <br />
<br />
Dessutom: när man redan tagit det stora steget att utesluta det direkta sockret, blir det mycket enklare att göra små förbättringar i matvalen utöver det också. Till exempel att byta ut riskakorna mot några morötter. <br />
<br />
Däremot har vi inte gått så långt som till att ta bort all stärkelse eller snabba kolhydrater... vi äter ris- och bönpasta ibland, och bröd (mest hembakt - och glutenfritt förstås), osv. Men det är ju bra att byta ut så många som möjligt av dem mot långsamma motsvarigheter... och det var just det jag menade, att såna val känns enklare att göra nu. Det ena ger liksom det andra.<br />
<br />
Vi känner också att vi njuter mer av den mat och de frukter och grönsaker vi äter. Och att det är enklare att handla; vi är bara fokuserade på vad vi BEHÖVER och inte en massa götta vi blir tomsugna på. <br />
<br />
<br />
Och angående måendet... båda känner utan tvekan att vi generellt mår mycket bättre. Även om man kan ha dåliga dagar, med utmattning (mest J) och huvudvärk (mest jag) så är allmäntillståndet piggare och friskare. Och min huvudvärk eskalerar inte på samma sätt som innan, de gånger jag har den. <br />
Vi känner oss mer... "hungriga på livet" (lustig klyscha det där, men det är faktiskt så det känns) och bättre rustade för allsköns utmaningar.<br />
<br />
(Fick för övrigt en fråga om huruvida jag gått ner i vikt, häromdan. Det vet jag inte om jag har, men det verkar ju inte helt orimligt. Uppenbarligen gör justering av sockerintaget skillnad på kroppshyddan också. Fast det visste vi ju redan. Kroppen kan ju inte förbränna fett så länge den har en massa socker att förbränna.)<br />
<br />
<br />
<br />
Ja varsågoda, det var dagens (veckans) uppdatering! Lite rörigt kanske, men det ingår i priset. <br />
<br />
Ska tillstå att jag i skrivande stund är sjukt godissugen, och tandvattnet rinner vid blotta tanken på mjölkchoklad, sura nappar, lakritsfudge... ja ni fattar.<br />
<br />
Men jag är icke slav under något (det är mitt mantra) och tänker inte ge efter! <br />
<br />
Oh justja! Vi har hittat ett sockerfritt köttpålägg också. Icas rostbiff. God och tämligen ren. <br />
<br />
<br />
Peace!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-44598598967616168092016-03-03T18:44:00.000+01:002016-03-03T18:44:19.201+01:00Fortsättning på det sockerfria äventyret<br />
Jamen hej. <br />
Det gick ju inte så bra att hålla den här bloggen uppdaterad... meeene, nu är jag här igen! <br />
<br />
Känns som det blir lite tradigt att skriva dag för dag exakt vad vi ätit, eller? Plus att jag inte kommer ihåg exakt, hähä. Så jag skriver lite i stora drag.<br />
<br />
Helgen i Gislaved innehöll ju lite ofrivilligt fusk, sist nämnde jag ju stekfläsket som visade sig innehålla druvsocker. Sen tillkom även en frukostgröt gjord av min svärmor - jättegod! Den innehöll bland annat tranbär, som i efterhand visade sig vara sockrade.<br />
Plus att när Jonathan hade varit kräksjuk den där första natten, köpte jag varsin vitamin well-dryck åt oss, med kaktus/citron (för de är ju så fräscha och goda när man mår/mått illa)... och trots att jag hade läst ingredienserna missade jag helt att även de innehöll druvsocker. Blev väl tillfälligt sockerblind eller nåt. <br />
Hursomhelst, vi gav inte upp pga. dessa små fadäser, utan fortsatte vår kamp, och gör det än i denna dag. <br /><br />Det känns för övrigt inte som nån vidare kamp, utan mest bara som nåt härligt. <br />
Vi mår bättre, orkar mer, vaknar piggare på morgnarna (J brukar ha extremt svårt att komma upp, men han har klivit upp vid första alarmet flera dar i rad; fantastiskt!), har jämnare humör och inga dippar i ork och humör.<br />
<br />
Häromdan gjorde jag min favvoveggorätt - zucchinibiffar med fetaost och soltorkade tomater. Till det rotsaker i ugn och hemgjord tzatziki. <br />
Intresserad? Gör såhär: riv två zucchinis och lägg i sil eller durkslag. Salta tämligen rikligt. Låt stå över en bunke i ca en kvart, så att vätskan rinner ur. <br />
Vispa två eller tre ägg lite lätt i en annan bunke. <br />
Hacka två salladslökar och två eller tre vitlöksklyftor, lägg i äggbunken. Tillsätt även ca tre nävar hackad bladspenat, några soltorkade tomater, ett halvt till ett helt hackat fetapaket, en till två matskedar mjöl (jag använder potatis eller ris) hoprört med en tesked bakpulver. <br />
Lägg sedan i den rivna zucchnin, tillsätt kryddor (t.ex. salt, peppar, oregano, och diverse provensalska smaker om du gillar sånt).<br />
Olja stekpannan och klutta ut små biffsizeade smet-delar. Stek efter behag (ett tips är att typ bryna dem, sen lägga in dem i ugnen en stund för genomstekning). <br />
<br />
Ät med bönpasta, annan pasta, rotsaker, samt tzatziki eller motsvarande! <br />
<br />
(Angående tzatzikin: Jag river helt enkelt ner lite gurka och vitlök i turkyoghurt eller creme fraiche, tillsätter lite olivolja, citronsaft, örtsalt och peppar, och rör ihop. Gött äre!)<br />
<br />
<br />
<br />
När vi vill äta nåt gott på kväll och helg hackar vi jordgubbar, mango och annat gott och vispar grädde till! Eller så gör vi grönsaksstavar och en god creme fraiche-dipp. <br />
<br />
Mer hinner jag inte skriva nu - häj!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-3235110769619539522016-02-26T13:17:00.000+01:002016-02-26T13:19:57.361+01:00Dag 2 och 3Hello!<br />
<br />
Vi befinner oss sedan igår kväll hos svärisarna, mysigt värre är det... bortsett från att Jonathan har ägnat delar av natten åt att kräkas. Nu ligger han illamående med öm mage i soffan bredvid mig, och vi kollar Poirot-dvd:er.<br />
(Vadan denna magattack? undrar ni. Det gör vi också.)<br />
<br />
Hursomhelst, vi kämpar på med sockerfriheten, nästintill fläckfritt, och här kommer en snabb redogörelse för vad vi ätit de senaste dygnen.<br />
<br />
Dag 2:<br />
<br />
Jag åt frukost på förskolan, två ägg fördelade på tre riskakor. Till lunch fick jag nåt slags kött- och potätblandning i tunn tomatsås (något trött på allt tomatbaserat, men förstår att jag är krånglig att sno ihop specialkost åt i skolköket...).<br />
<br />
Till mellanmål hackade jag en apelsin och två gula plommon och blandade med keso. Mycket gott och friskt. Kände mig lätt och pigg efteråt, och tog rentav en runda i skogen (ca 5 km) när jag slutat jobbet. Kände enorm skillnad i energinivåerna, även om det säkert delvis berodde på den underbara eftermiddagssolen. Men slår vad om att jag hade varit tröttare om jag ätit de sedvanliga riskakorna med kallkorv eller leverpastej. <br />
<br />
På sluttampen av skogsrundan var blodsockret lågt, och jag fick njutrysningar av att tänka på budapestbakelser, drottningsylt och allt möjligt sockrigt. Kände klar abstinens. Men när jag kom hem tryckte jag i mig en morot istället.<br />
<br />
J kom hem från jobbet och berättade att han känt sig så lugn, jämn och glad hela dan; orkat stå och småprata med kollegor utan inre stress osv. Och ingen panikhunger eller jättedipp i energi.<br />
<br />
Till middag åt jag och J köttfärssås med grädde, goda kryddor och färska tomater tillsammans med ugnsstekta morötter, gul lök och potatisar. (Han hade ätit samma sås till lunch, fast tillsammans med bönpasta då.)<br />
<br />
Kvällsfika... jag skippade det, var inte så hungrig. Minns inte vad Jonathan åt. Jo, en apelsin. Lite yoghurt kanske.<br />
<br />
Dag 3:<br />
<br />
Vi åt samma frukost fast på olika ställen; havregrynsgröt med kokta blåbär.<br />
Min lunch bestod av vanlig, god stekt laxfilé (bra jobbat, Frölunda kulturkök!) med kokt potatis. J åt också nåt fiskigt på en lunchrestaurang nära sitt jobb.<br />
<br />
Middagsintaget denna dag blev lite konstigt eftersom vi åkte bil kring middagstid. Men strax före fyra slängde jag i mig en äggröra med keso, och på kvällen åt vi plockmat hos svärisarna. Stekfläsk (lite fusk eftersom det visade sig innehålla druvsocker, men vi var så hungriga och trötta att vi inte orkade leta alternativ), stekta ägg, brieost, räkor med dill och citron, kalvsylta, salta mandlar, glutenfritt havre- och morotsbröd (som också innehåller lite socker tyvärr, men antar att det är enbart i jäsningssyfte; är ju inget sötebröd eller sirapslimpa direkt)... och så jordgubbar och ananas med vispade grädde.<br />
Älskar fenomenet som uppstår när man avhåller sig från sockergrejer - att frukt blir så otroligt gott och känns så lyxigt.<br />
<br />
Nå. Det var väl det vi stoppade i oss. Sen tog Jonathan nån öl i bastun, och efter det mådde han alltså illa konstant, och gör fortfarande. Antingen blev det en konstig blandning i kistan, eller så har nån smittat honom med nåt lurt (förmodligen jag, tack vare förskolan, i så fall). Hursomhelst, hoppas på ett snabbt tillfrisknande.<br />
<br />
<br />
Nä nu måste jag återgå till deckar'n! Häj!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-365548863504199942016-02-23T22:07:00.000+01:002016-02-23T22:07:46.649+01:00Sockerfria dag ettJa, idag drog vi alltså igång den sockerfria månaden. Och det var väl inga större märkvärdigheter. Bytte ut sylten på gröten till blåbär, och skippade mackorna. Åt äggröra på två ägg istället. Blev otroligt mätt.<br />
(Vet dock inte vad J åt till frukost eftersom vi käkade och började jobba vid olika tidpunkter... men misstänker att han slängde i sig nån riskaka - dock utan köttpålägg som t.ex. vår älskade Emilkalkon, eftersom i princip allt sånt innehåller socker.)<br />
<br />
Till lunch fick jag i förskolan en torskbit i nåt slags tomatsås. Skippade såsen pga. att den var tråkig och svår att innehållsbestämma. Tog istället den kalla fisksåsen. Till detta åts potatis, broccoli och tomatklyftor.<br />
<br />
<br />
Kom hem vid halv sex, och det var dags att snabbt slänga i sig mat innan mötet (som jag sen inte kom iväg på pga. magont, men det är en annan historia).<br />
Jag tog gårdagens kycklinggryta och drygade ut med hyvlad stekt morot och lite gul lök och grädde. Innan dess innehöll den alltså kyckling, lite provensalska örter, créme fraîche, soja och kalvfond. Tillbehör: surkål, sallad och bönpasta.<br />
<br />
Ja, det var det. Jonathan står i skrivande stund och steker bananplättar - ett ypperligt mellanmål/kvällsfika/frukostkomplement. Man vispar helt enkelt ihop ett ägg och en mosad banan och steker. Ätes gärna med blåbär och grädde, eller nåt annat gött. Rekommenderas! Om jag tålde banan skulle jag också gå bärsärkagång på dem, men nu får jag nöja mig med nån smakprovstugga då och då.<br />
<br />
<br />
Förresten, när jag berättade om det här projektet för vännen Eva igår, lånade hon mig en bok på ämnet, "Sockerbomben". Har börjat småläsa, och ser framemot att sluka resten.<br />
(Hade tänkt lägga in bild på den här, men det verkar inte funka via iPad såatteeee...)<br />
<br />
Måendet då? Tja, vi har ju nyss börjat, men mentalt är det väldigt bra, vi är taggade och fast beslutna att klara utmaningen. J stod emot en stor godisskål på jobbet idag, och jag bytte ut mellanmålsriskakorna med sockrig leverpastej mot en apelsin och ett äpple.<br />
<br />
On to the next, och tack för idag!<br />
<br />
<br />
<br />Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-69709848773852893672016-02-22T20:05:00.001+01:002016-02-22T20:15:41.429+01:00Projekt sockerfri<br />
Hallå i holken!<br />
<br />
Nu gör vi ett avbrott i min oregelbundna sammanfattning av 2015 för att sticka in med en hälsoresa. <br />
Eller alltså, eh, jag och Jonathan ska vara helt utan socker (bortsett från måttliga mängder frukt, kanske en liten skvätt honung ibland, och en öl eller ett glas vin nån gång på helgen) under den närmsta månaden.<br />
<br />
Jag har länge varit sugen på ett sånt projekt - var ju i princip helt sockerfri under nästan ett års tid, kring 2011. Vill minnas att jag mådde mycket bättre då; kände mig piggare, mindre svullen här och där, hade mindre huvudvärk, jämnare humör och klarare tankar.<br />
<br />
Sen föll jag successivt tillbaka in i sockersvängen, och ville ta mig ur den, men hade inte tillräckligt med motivation, trots försämrat mående. Blev en dimmig liten sockerslav på nytt.<br />
<br />
Men nyligen bestämde jag mig; från och med den dag jag fyller trettio ska jag börja ta bättre hand om mig. Mat- och motionsmässigt. <br />
<br />
Lägligt nog såg J och jag idag - min sista dag som tjugonioåring - den mycket intressanta och underhållande dokumentären "Sockerfilmen" i svtplay, och under dess gång blev jag i tysthet än mer motiverad att hålla mig till min plan. Men jag sa inget till J (har sagt ganska många gånger att "på måndag ska jag sluta med socker..." så jag ville inte dra samma floskel igen).<br />
<br />
Ni kan ju därför tänka er mitt lilla inre jubel när han efter filmen beslutsamt utbrast: "Nu kör vi en månad utan socker!"... och så pilade han iväg ut i köket för att lägga alla sockrade kylvaror på en speciell hylla som vi nu har belamrat med varnande post-it-lappar. <br />
<br />
Vi äter ju inte sjuka mängder sött här hemma; lagar i princip alltid mat från grunden, och äter mest godis på helgerna. Men visst smyger det sig in här och där. Sylt på morgongröten, ketchup i köttfärssåsen, söta sillinläggningar och salta gurkor, kaviar på riskakorna, osv. <br />
<br />
Så nu går vi all in, och bojkottar (i princip, är väl bäst att tillägga, så man inte får nån vän av ordning, hållandes en pekpinne, efter sig) allt som kommer i vår väg och innehåller den söta drogen. Hähä. <br />
<br />
En vän undrade hur i all sin dar det skulle gå, och vad ska vi äta egentligen, och kan jag inte blogga om det eller nåt?<br />
<br />
Så okej då, jag ska försöka! Kan vara en bra morot att hålla sitt avtal, dessutom.<br />
<br />
Tänkte skriva vad vi ätit varje dag, hur vi mår, hur motivationen håller sig och om vi märker nån hälsomässig skillnad.<br />
<br />
Jag har faktiskt till och med vägt mig inför detta projekt. Äger ingen våg och tror inte på siffror när det gäller hälsosamhet... men tänkte att det kunde vara intressant med den eventuella skillnaden. Så nu är "startvikten" dokumenterad, och så får vi se om det blir nån skillnad även på den fronten. <br />
<br />
<br />
Imorgon börjar vi alltså! Är lite sugen att länsa skafferiet på chokladkakerester och naturgodis nu ikväll, men J hävdar att "there's no time like the present" och "det finns inget 'jag slutar imorgon', så säger alla rökare också"... sååå det får nog bli stående. Karln har ju rätt.<br />
<br />
En utmaning kommer nog bli maten på förskolan, där jag ju vistas fyra dar i veckan. Vet inte exakt vad maten innehåller, och funderar faktiskt på att köra med egna matlådor att ha för säkerhets skull, de dagar lunchen verkar suspekt.<br />
Och så vore det nog bra att dra ner på riskakemängden, så en frukt eller fruktsallad eller liknande får ersätta mellismackorna. <br />
<br />
Så långt har jag kommit i planeringen hittills.<br />
<br />
<br />
<br />
Ja. Då så. Nu vet ni, och nu kör vi. Häpp!Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-37638031040728913922016-01-14T21:26:00.002+01:002016-01-14T21:26:53.600+01:002015 enligt fru Haraldsson, del 2<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-O5tiyxZr1EE/Vpfa8kEnasI/AAAAAAAACpE/KAdSTrFTEkA/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B404.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-O5tiyxZr1EE/Vpfa8kEnasI/AAAAAAAACpE/KAdSTrFTEkA/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B404.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Värst vad mycket grejer vi hann med i somras! Här kommer en sammanfattning av det viktigaste. Först ut:möhippan för Jessica, som skulle bli fru Fännick en solig dag i maj. Vi snurrade till det och råkade hamna i skogen istället för i Botaniska för överraskningspicknick, men det blev bra det med, trots mygg och lite åsikter. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-rtJ_OzJgA-w/VpfbCYqM0BI/AAAAAAAACpM/NhLRGaoDqtY/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B406.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-rtJ_OzJgA-w/VpfbCYqM0BI/AAAAAAAACpM/NhLRGaoDqtY/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B406.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kornelia och Karin glada och söta. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-pTdFd7q7xtU/Vpfb1MZXVZI/AAAAAAAACpU/1XcjwxyfyKs/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B413.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-pTdFd7q7xtU/Vpfb1MZXVZI/AAAAAAAACpU/1XcjwxyfyKs/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B413.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På eftermiddan blev det gosigt häng hos Rudekes, männen dök upp, och vi fick god mat och goda kärlekstips på film, ifrån ett äldre gullpar vi känner.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-woBSVkfbG6g/VpfcGf7oyQI/AAAAAAAACpc/lY_tPLJFQtc/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B440.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-woBSVkfbG6g/VpfcGf7oyQI/AAAAAAAACpc/lY_tPLJFQtc/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B440.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ella var populär i en bokhandel - såklart! Jag hängde med henne och Ludvig och deras nya lillebror, ljuvlige Julius, samt min moder, några dagar. Det var fint. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-SSPnLl_1-XI/VpfcLarmYPI/AAAAAAAACpk/QUaW2Y58-Rs/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B447.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-SSPnLl_1-XI/VpfcLarmYPI/AAAAAAAACpk/QUaW2Y58-Rs/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B447.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ludde kvalitetstestade Mireilles elrulle (R.I.P.) och vi grillade och förträngde kylan, med vänner i Högsbo. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-kXrAbcQgJ6Y/VpfcXcsg1VI/AAAAAAAACps/SI6Yp3vx7Kw/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B464.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-kXrAbcQgJ6Y/VpfcXcsg1VI/AAAAAAAACps/SI6Yp3vx7Kw/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B464.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så var det alltså dags för dessa två att bli ett alldeles äkta par! En tjyvkik genom persiennen var obligatorisk. Väderprognosen för dagen sa regn och blåst, vilket kändes sådär med tanke på att vi skulle parta på Styrsö...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-ZKW38vrhs6c/VpfcdFiRZBI/AAAAAAAACp0/Wj37KGkNKrg/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B477.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-ZKW38vrhs6c/VpfcdFiRZBI/AAAAAAAACp0/Wj37KGkNKrg/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B477.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Men det blev så soligt och fint så! Och dessa gullhönor var med!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-xqUkqNKylWc/Vpff3WHKGfI/AAAAAAAACqA/DKUz52YLRYA/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B449.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-xqUkqNKylWc/Vpff3WHKGfI/AAAAAAAACqA/DKUz52YLRYA/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B449.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Många vackra selfies togs under sommarhalvåret.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-nr6j70QVsFk/VpfgLba0trI/AAAAAAAACqI/fJBcXSEFCP4/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B754.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-nr6j70QVsFk/VpfgLba0trI/AAAAAAAACqI/fJBcXSEFCP4/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B754.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Första julihelgen var vi på en fantastisk sammankomst i Stockholm. Spräckte besökarantalet på Friends arena och kände väldigt mycket kärlek, både från alla tal och programpunkter, och från de ca 50.000 vänner vi delade upplevelsen med. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-uQPnadD_YF0/VpfgXODZiGI/AAAAAAAACqQ/rA0V-ZXb6-c/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B681.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-uQPnadD_YF0/VpfgXODZiGI/AAAAAAAACqQ/rA0V-ZXb6-c/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B681.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Självklart hade vi valt ett hotell som vi kände kunde representera oss väl.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-EU5DgIhNaAs/Vpfgiz_TeeI/AAAAAAAACqY/u8Gnd2qQhsA/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B771.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-EU5DgIhNaAs/Vpfgiz_TeeI/AAAAAAAACqY/u8Gnd2qQhsA/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B771.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Efter sammankomsten brassade vi direkt till Uppsala för att kvalitetshänga med kvalitetskakan. Det var extremt regniga och trötta dagar, men vi var duktiga på inomhusmys, och när regnet lyste med sin frånvaro passade vi på att strosa vid ån och sånt, som man ju bör. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/---FyadA4YXw/VpfhjSk9ljI/AAAAAAAACqg/zn3hYBmcyg4/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B809.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/---FyadA4YXw/VpfhjSk9ljI/AAAAAAAACqg/zn3hYBmcyg4/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B809.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tuff man.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-XBHVK50mICE/VpfhrTsb9aI/AAAAAAAACqo/K8qjECVK9xg/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B835.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-XBHVK50mICE/VpfhrTsb9aI/AAAAAAAACqo/K8qjECVK9xg/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B835.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Efter Uppsala drog vi med ett par svärisar och tog oss till Sundsvall. Där gjorde vi allsköns utflykter, detta är på Norra berget. Min kära släkt påminner lite om en dagisgrupp på nåt vis. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-VW0Q4mIfvSo/Vpfh-mk4NpI/AAAAAAAACqw/quft1CCa-x8/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B863.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-VW0Q4mIfvSo/Vpfh-mk4NpI/AAAAAAAACqw/quft1CCa-x8/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B863.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vi åkte båt också! M/S Medvind.Och Jonathan var gullig.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-hXaLenli6f4/VpfijJHJ_6I/AAAAAAAACq4/he36jX8LWT8/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B868.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-hXaLenli6f4/VpfijJHJ_6I/AAAAAAAACq4/he36jX8LWT8/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B868.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det spelades nästintill ohälsosamma mängder minigolf.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-B8tFqcMxmXE/Vpfio-zKwjI/AAAAAAAACrA/t3nSSuwOgD0/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B871.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-B8tFqcMxmXE/Vpfio-zKwjI/AAAAAAAACrA/t3nSSuwOgD0/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B871.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vi tog en mysig picknicktripp till Vättaberget.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-Qu7bMqiktU8/Vpfiv2GyLrI/AAAAAAAACrI/ojQ1Gn8Nj2U/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B876.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-Qu7bMqiktU8/Vpfiv2GyLrI/AAAAAAAACrI/ojQ1Gn8Nj2U/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B876.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Emelie och Alice var med och glassade. Gull!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-VbLHz-VSwFE/Vpfi0YxBJwI/AAAAAAAACrQ/AF9rJ3JLz-M/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B886.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-VbLHz-VSwFE/Vpfi0YxBJwI/AAAAAAAACrQ/AF9rJ3JLz-M/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B886.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">IKEA-restauangen var en frekvent källa till matintag. Irma passade på att gosa med sin lelle pöjk. </td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-BVocWZknJ0U/Vpfi_Y-_fHI/AAAAAAAACrY/lzb2shQWE3o/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B939.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-BVocWZknJ0U/Vpfi_Y-_fHI/AAAAAAAACrY/lzb2shQWE3o/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B939.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sen drog vi med svärisarna söderut igen, på en spännande bilfärd till Gislaved. En i familjen valde rutten, med fokus på småvägar så vi kunde njuta av att se vårt avlånga land. Många timmar förflöt, och jag kunde efteråt konstatera att Avesta är otroligt fult samt att det här med långfärd på småvägar är liiite mysigare i fantasin än i realiteten. Men all and all hade vi en trevlig resa, och väl framme i Småland tog Magnus och Emely med mig och mannen till Mandy's diner i Älvsered - en dröm för såna som mig! Milkshakes, hamburgare och femtital för hela pengen. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-q1b7EARX1b4/VpfjFSqJhEI/AAAAAAAACrg/d1IvS1cyTDI/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B987.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-q1b7EARX1b4/VpfjFSqJhEI/AAAAAAAACrg/d1IvS1cyTDI/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B987.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Träffade en gosse i guldkosse. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-lgyk3WmViVo/VpfjPiI-sDI/AAAAAAAACro/NuH1Ijhj8H8/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B991.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-lgyk3WmViVo/VpfjPiI-sDI/AAAAAAAACro/NuH1Ijhj8H8/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B991.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I Smålands djupa skogar hann vi även med en badutflykt till sjön med denna lilla sprätt och hennes mami.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-54cLwKhNX9w/VpfjojGIL9I/AAAAAAAACrw/N-rS3YS0x_I/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B1001.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-54cLwKhNX9w/VpfjojGIL9I/AAAAAAAACrw/N-rS3YS0x_I/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B1001.JPG" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">... Och vi paddlade i Nissan; Hasse körde kanotcowboykonceptet fullt ut... tills han välte. Jomen efter det också, faktiskt. Gulligast med vält-incidenten var att han, hela stunden han befann sig under vatten, omsorgsfullt höll upp handen med en godisbit i, ovanför ytan. Bra med prioriteringar i livet!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-t2NPk9qRAss/Vpfjxzaka3I/AAAAAAAACr4/HBeeFKT50J8/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B1012.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-t2NPk9qRAss/Vpfjxzaka3I/AAAAAAAACr4/HBeeFKT50J8/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B1012.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lite kusin- och trädklättrarkärlek som avslutning för denna gång. To be continued...</td></tr>
</tbody></table>
<br />Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-13533089360956901642015-12-31T21:10:00.002+01:002015-12-31T21:17:03.313+01:002015 enligt fru Haraldsson, del 1<br />
Jag har lätt att få för mig att just inget händer i mitt liv, att den mesta tiden ägnas åt att läsa om och betrakta andras liv genom olika medier. Det är så mycket vardagsdräll här, liksom.<br />
<br />
Men när en börjar summera och tänka efter, så har det ju faktiskt hänt mer än trott!<br />
<br />
Se bara på detta år. Här följer ett försök till krönika i oordning, såhär den sista december. (Visst är det lite mäktigt med nyår på nåt sätt, även om man som jag och många med mig väljer att inte fira det? Känslan av att vända blad - som kungen skulle sagt - och börja om på ny kula. Lite fräscht och härligt på nåt vis.)<br />
<br />
I januari blandades sorg och glädje på ett dramatiskt sätt. Min bästis blev ihop med en bra karl, och lyckan var total för oss alla. Veckan efter firade jag och mannen vår bröllopsdag hemma i lägenheten, lite småsjuka, med trerättersmiddag och presentvin, när vi fick ett oväntat och hårt dödsbesked.<br />
Var senare på en fin och trösterik begravning för denne vår käre broder, som vi längtar efter att träffa frisk och glad i en bättre värld.<br />
<br />
Firade sedan lite mer bröllopsdag, denna gång på fantastiskt mysiga Nääs fabriker, där vi åt gourmetmiddag, bastade och vinterbadade (det sistnämnda gjorde blott jag och en gullig finsk tant som var där samtidigt; Jonathan höll ställningarna inne i värmen istället), innan vi hoppade ner i badkaret med en flaska skumpa och somnade. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-rWH7z7A3tUw/VoWDqQ03P2I/AAAAAAAACmY/rM3Qs6glX0k/s1600/iphone-februari-2015%2B876.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-rWH7z7A3tUw/VoWDqQ03P2I/AAAAAAAACmY/rM3Qs6glX0k/s320/iphone-februari-2015%2B876.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Jo just det, vi hade lite mer snö den vintern, än nu...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-P7DJ2-nVVc4/VoWD11TGEyI/AAAAAAAACmg/LbUy6DTEfRo/s1600/iphone-februari-2015%2B872.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-P7DJ2-nVVc4/VoWD11TGEyI/AAAAAAAACmg/LbUy6DTEfRo/s320/iphone-februari-2015%2B872.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Mot vårkanten var jag med en massa härliga människor hos kära vännen Karin på försenad inflyttningfest (ska jag säga, som typ aldrig haft nån). Mannen min var hemma och sjuk, men vi lyckades få tillräckligt party mode ändå, och dansade halva natten på balkongen, i soffan, på stolar samt golvet. Hade såpass kul att grannarna ovanför försökte muta sig in, bland annat genom att skicka ner snus- och ciderpaket via balkongen. (Det hjälpte inte.)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-kcpoel8dJog/VoWE-AWyQqI/AAAAAAAACms/WuuvvCuZuLA/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B005.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-kcpoel8dJog/VoWE-AWyQqI/AAAAAAAACms/WuuvvCuZuLA/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B005.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-jGULVDmR8oc/VoWFCGxO80I/AAAAAAAACm0/p7KQfjWUn8Y/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B009.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-jGULVDmR8oc/VoWFCGxO80I/AAAAAAAACm0/p7KQfjWUn8Y/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B009.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-DchKQ4JuDkI/VoWFGtDzlmI/AAAAAAAACm8/ck-q0kvw_wk/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B011.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-DchKQ4JuDkI/VoWFGtDzlmI/AAAAAAAACm8/ck-q0kvw_wk/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B011.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-TZbpIA3ItTw/VoWFMA_K4VI/AAAAAAAACnE/iDeKjsPKMqY/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B018.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-TZbpIA3ItTw/VoWFMA_K4VI/AAAAAAAACnE/iDeKjsPKMqY/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B018.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
I februari var jag på mitt sista pionjärmöte med kretsen, för denna pionjärperiod. I mars tog jag nämligen paus, på grund av hälsa och sånt. Hoppas kunna börja igen såklart, men om inte så är jag väldigt glad och tacksam över att ha fått göra tjänst för vår Gud på heltid i nästan tre och ett halvt år.<br />
<br />
... Så jag började vila mer.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-XfzYltZndoc/VoWGUfvrkuI/AAAAAAAACnQ/1HF0ljsQjI0/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B024.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-XfzYltZndoc/VoWGUfvrkuI/AAAAAAAACnQ/1HF0ljsQjI0/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B024.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
Detta var även våren då Änggårdsbergen blev vårt favoritpromenadställe. Så nära, mysigt och stort! Härliga utsiktsplatser också. Varm choklad i ryggsäck, och marsch pannkaka iväg. Njutigt värre.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-8Mmyb4cY_W8/VoWIw8cqOZI/AAAAAAAACnc/pHS_yRHaAXg/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B035.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-8Mmyb4cY_W8/VoWIw8cqOZI/AAAAAAAACnc/pHS_yRHaAXg/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B035.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-xNTph-V9i1c/VoWJGvVUW6I/AAAAAAAACnk/xCxg_5VmYEI/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B066.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-xNTph-V9i1c/VoWJGvVUW6I/AAAAAAAACnk/xCxg_5VmYEI/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B066.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
I maj var det så äntligen dags att åka till drömresmålet Paris! Som tur var fick vi med oss våra älsklingsknäppisar Joel och Febe, som hade varit där innan och därför både kunde agera fint sällskap och lite trygghet. Febes bror, vår vän, fine superhjälten David, följde också med.<br />
<br />
Vi tittade på och besökte ofattbart snygga Eiffeltornet, hade rosépicknickar, gick på möte, spanade in Jim Morrisons - och massa andra döingars - snygga gravar, strosade och promenerade ett oräknerligt antal steg, förälskade oss i Marais, fick en guidad tur på Louvren av en kanadensisk syster, käkade, fikade på dyr tesalong, besökte Montmartre, hittade världens bästa park i Belleville, spelade fruktansvärt mycket Risk i lägenheten vi hyrde, föråt oss lite smått på brie och fikonmarmelad, samt åt godaste bruléepuddingen nånsin.<br />
Allt var vackert i Paris. Till och med gatlyktorna. Inte ens bussarnas tutor var annat än melodiösa. Lite farligt faktiskt, eftersom jag när vi just anlänt till stan gick i godan ro mitt på vägen, framför en buss som tutade sådär gulligt, hur länge som helst innan mina resekamrater slutligen fick mig att inse vad det var som lät.<br />
Hursomhelst. Mögligt men underbart ställe, och självklart vill vi tillbaka.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-f39pOvkQipg/VoWJSaWDcpI/AAAAAAAACns/PCFA86HL5E4/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B085.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-f39pOvkQipg/VoWJSaWDcpI/AAAAAAAACns/PCFA86HL5E4/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B085.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Vy från en promenadjärnväg/trädgård.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ZRBi7GRiVk8/VoWJX0Zl8RI/AAAAAAAACn0/c6a9Q81OfgE/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B094.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-ZRBi7GRiVk8/VoWJX0Zl8RI/AAAAAAAACn0/c6a9Q81OfgE/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B094.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
Vissa av oss hittade hem under denna skylt...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-RF5ucOMkJKw/VoWJfF6xAUI/AAAAAAAACn8/M3w-Vpjn2Ts/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B242.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-RF5ucOMkJKw/VoWJfF6xAUI/AAAAAAAACn8/M3w-Vpjn2Ts/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B242.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Vacker gatlykta, och duva.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/--ckwpj-ksdQ/VoWJo4cEqRI/AAAAAAAACoE/KeuYHK7hKSE/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B380.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/--ckwpj-ksdQ/VoWJo4cEqRI/AAAAAAAACoE/KeuYHK7hKSE/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B380.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Flodhäng på kvällarna.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-WYisp0SXyuk/VoWJxdLbKDI/AAAAAAAACoM/xrVO_iizFRA/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B136.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-WYisp0SXyuk/VoWJxdLbKDI/AAAAAAAACoM/xrVO_iizFRA/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B136.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Snygg Febe, och kanske skådar man ett visst torn där i bakgrunden..? <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-WwayRYe1J4g/VoWJ5q7c4vI/AAAAAAAACoU/3Q_bY8LLWdo/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B160.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-WwayRYe1J4g/VoWJ5q7c4vI/AAAAAAAACoU/3Q_bY8LLWdo/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B160.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-T8_gfoC6O4s/VoWKCRnce1I/AAAAAAAACoc/zY0IJtQ4z3o/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B183.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-T8_gfoC6O4s/VoWKCRnce1I/AAAAAAAACoc/zY0IJtQ4z3o/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B183.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Louvren by night <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-a9m1JhFkptk/VoWKM-IXgoI/AAAAAAAACok/ZbqvR45exs8/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B234.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/-a9m1JhFkptk/VoWKM-IXgoI/AAAAAAAACok/ZbqvR45exs8/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B234.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
Lyktor på snofsiga ställen måste putsas, å nån måste ju jobba med det å.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-dggRGGEZZA4/VoWKawdFISI/AAAAAAAACos/JyZqHRz8sbk/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B317.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-dggRGGEZZA4/VoWKawdFISI/AAAAAAAACos/JyZqHRz8sbk/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B317.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
Vi besökte Eiffeltornet i precis rätt tid; från eftermiddagsljus via skymning till mysigt mörker.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-vJT_pzWKqbA/VoWKkee_MVI/AAAAAAAACo0/XTUrOdSriAM/s1600/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B390.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-vJT_pzWKqbA/VoWKkee_MVI/AAAAAAAACo0/XTUrOdSriAM/s320/Fr%25C3%25A5n%2Biphone%2Boktober%2B2015%2B390.JPG" width="180" /></a></div>
<br />
Och däri kunde man pussas. Det rentav uppmuntrades.<br />
<br />
<br />
Nä hörrni, det blev så mastigt med alla Parisbilder, så detta år får nog delas upp i två blogginlägg tro ja. Tyckte ni att detta var intressant, så håll i hästarna, för det kommer snart mera.<br />
<br />
<br />
Peace tills vidare!<br />
<br />
<br />Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31040899.post-81024729776359543812015-11-06T14:11:00.000+01:002015-11-06T14:11:36.574+01:00Den gråaste av novemberfredagar... Det kan vara den här.<br />
<br />
Jag är hemma sjuk för femtiomiljardte gången detta år, och nog för att jag är en hemmamysare av rang - jag ÄLSKAR att vara hemma och finner det gravt underskattat generellt i samhället - men nu börjar det bli tradigt.<br />
<br />
Utan rutiner blir det till slut inte mysigt. Bara rörigt. I alla fall om man är som mig, med konstant beslutsångest och hundra parallella tankar om hur man ska utnyttja den potentiellt mysiga hemmadagen allra bäst. <br />
<br />
Jag vet vad jag måste göra när jag fastnat i sånt här gegg.<br />
Ta en promenad.<br />
Ja, jag är förkyld, och ja, jag är sjukskriven. Och. Det ÄR så grått och rått ute. <br />
Men hjärnan behöver startas om, lungorna behöver frisk luft, och kroppen behöver hjälp att vakna till.<br />
<br />
Ja, en lugn runda i skogen får det bli.<br />
<br />
Och sen då? Det är ju ändå fredag.<br />
<br />
Visst är det märkligt att även om man varit hemma och haft slappa dagar hela veckan, så känns det lite speciellt med fredag eftermiddag och kväll? <br />
Hur piffa upp den kommande, undrar jag febrilt... <br />
<br />
En sak kan ju vara att byta från pyjamasbyxor till vanliga. Kanske lite smink i nyllet på det, och en god middagsplan. Åh, kikärtsbollar med mozzarella, tomat och parmesan! <br />
<br />
Och så ska jag fråga ut min snygge man på biodejt. Vi har ju trots allt gratisbiljetter.<br />
<br />
Bra, då var det avgjort. Tur jag har er, glad we got this settled. <br />
<br />
<br />
Jo jag funderar på att byta jobb också. Igen. Trött på att bli smittad av alla stackars sjuka småttingar som inte får komma hem i tid/vara hemma tillräckligt länge för att hålla sig krya. <br />
Och trött på lite annat. <br />
<br />
Men jag älskar ju barn, och allt som hör till dem. Redan i treårsåldern var jag helt besatt vid typ småkusiners blöjor och grejer, och det bästa som fanns var när jag fick ta hem en och annan blöja till mina högt älskade och väl vårdade dockor (tog mina mammalekar mycket seriöst; kunde till exempel inte ha napp i munnen/pyjamas på mig/gråt i halsen och leka mamma samtidigt, ty det var orealistiskt).<br />
<br />
Och sen ville jag bli barnmorska. Men det kommer inte ske i detta världssystem (dock är det en av alla grejer jag vill pyssla med i den riktiga framtiden).<br />
<br />
Såååå... vill gärna fortsätta ha med kids att göra. Tänker nån butik, kanske Babyproffsen eller Villervalla eller nåt sånt? Det vore roligt tro ja. <br />
<br />
<br />
Ja blablabla puss på er, och gör nåt fredagigt nu vetja!<br />
<br />
<br />
<br />
PS. Blev inbjuden i en receptdelargrupp på Facebook, och upptäckte att det var väldigt trevligt. Kände mig lite som Julie i "Julie & Julia" när jag skrev mitt debutinlägg där... och det gjorde mig dessutom väldigt sugen på både nämnda film, god mat, och att blogga. Så ja. Här är jag nu, och skriver en massa ovett. Varsågoda! DS. Shttp://www.blogger.com/profile/14670216389565699284noreply@blogger.com2